roller coaster life
Livet fortsätter vara som den berg-och-dal-bana det är. Mycket fortsätter att gå framåt och uppåt för mig, men samtidigt så är det mycket som går dåligt och nedåt också.
Jag inser dock att jag behöver lära mig att fokusera på dom bra sakerna, istället för att banka på mig själv för dom dåliga. Jag behöver inse att jag faktiskt gör så gott jag kan, jag kämpar och anstränger mig, ibland mer än vad jag själv ens tycker jag orkar.
Och jag har faktiskt kommit långt ändå.
Jag har kontakt med vårdcentralen angående mitt mående. Jag har en läkartid inbokad (även om jag behöver en innan dess egentligen) och jag har blivit lovad kontakt med psykolog.
Jag har kommit igång med träffar och aktiviteter på Origo, vilket känns väldigt bra. Det är skönt att börja ta sig ut lite om dagarna, att känna att man faktiskt gör något konstruktivt.
Och även om det inte går så bra med ryggen som både jag och läkaren vill, så går det faktiskt framåt iaf. Jag gör mina övningar, jag ser till att vara ute och röra på mig fasten jag har ont ibland, och det blir långsamt bättre.
Sen tänker jag på saker jag har klarat av de senaste veckorna som jag bara för någon månad sedan inte trodde var möjligt.
Jag har gått ifrån att inte klara av att svara på samtal i 80% av fallen (trots att det är vänner som ringer) till att faktiskt svara när nästan alla ringer. Dessutom har jag även klarat av att ringa personer själv! Även fast de inte har väntat sig ett samtal av mig, något som brukar kännas fett svårt annars då jag inbillar mig själv att jag alltid kommer störa personen jag ringer och den ska hata mig typ.
Sen åkte jag helt själv in till kulturkalaset i fredags för att kolla på Linda Pira och Looptroop. Jag fick lite panik på allt folk såklart, och jag fick även rätt så ont i ryggen av att stå så länge. Men jag kände mig fett stolt för att jag tog mig iväg, det kändes najs att stå framför en scen igen, precis såsom jag brukade göra under hela min tonårsperiod.
Dessutom träffade jag sedan på ett par vänner jag inte sett på ett tag heller, och det slutade med att vi festade tilslammans på kvällen också. Så jag vågade mig ensam iväg, och resultatet blev en riktigt värd kväll!
Sen åkte jag helt själv in till kulturkalaset i fredags för att kolla på Linda Pira och Looptroop. Jag fick lite panik på allt folk såklart, och jag fick även rätt så ont i ryggen av att stå så länge. Men jag kände mig fett stolt för att jag tog mig iväg, det kändes najs att stå framför en scen igen, precis såsom jag brukade göra under hela min tonårsperiod.
Dessutom träffade jag sedan på ett par vänner jag inte sett på ett tag heller, och det slutade med att vi festade tilslammans på kvällen också. Så jag vågade mig ensam iväg, och resultatet blev en riktigt värd kväll!
Så även om jag fortfarande har lite (rätt mycket) problem, så gör jag ändå så gott jag kan. Berg-och-dal-banan går upp och ned hela tiden, men den är iaf alltid på väg framåt!
Sen så vill jag ju också berätta att Blixten har hunnit med att bli ett helt år gammal nu också! Den 9 augusti fyllde han år, det firade vi självklart med tårta!
Keep your head up, the colors are beautiful
Fan, den här veckan har jag faktiskt lyckats komma upp i tid varje dag ända sedan i söndags faktiskt. Tyvärr innebär ju inte det att jag somnat i tid varje kväll för det, men faktiskt i helt okej tid nästan alla nätter ändå.
Har haft möte med både arbetsförmedlingen och soc nu i veckan. Allting börjar flyta på rätt bra och jag ska få börja med lite aktiviteter från och med nästa vecka. En del inom soc som heter Origo, "en verksamhet för dig som är ung och som av olika anledningar är i behov av stöd". Kort förklarat så får jag hjälp och stöd med att ta mig framåt i livet, med sikte att kunna ta mig ut i arbetslivet eller tillbaka till studier igen. Vilket känns som det är precis vad jag behöver just nu.
Jag har ju kännt ett tag att jag hamnat lite utanför livet typ. Inte vetat riktigt hur jag ska ta mig tillbaka dit jag vill, och inte heller fått eller kunnat be ordentligt om det stöd som jag behövt. Och nu efter operationen har jag känt mig så fruktansvärt vilse. Jag tror inte att jag riktigt kan förklara hur mycket jag än försöker med hur mycket det har påverkat mig. Att inte kunna röra sin rygg som man är van med sen hela sitt liv, under flera månders tid känns väldigt väldigt konstigt. Att hela tiden vara medveten om ryggen, vara öm i den, känns konstigt. Det är omöjligt att förbereda sig på, och jag känner att jag har fått omvärdera hela mitt liv på grund av det typ. Jag har fått inse att jag måste tänka annorlunda, att jag för alltid kommer ha ryggproblem. Även om jag med rätt träning och bra mående kan komma till en period där jag känner mig frisk, så kommer jag aldrig riktigt vara helt frisk. Skolios går inte över bara för att jag opererat mig, jag har fortfarande 31 grader sne rygg. Jag kommer för alltid ha stag och skruvar i min rygg (om inget mer går fel i framtiden dvs). Jag kommer för alltid att ha skolios.
Jag har ju kännt ett tag att jag hamnat lite utanför livet typ. Inte vetat riktigt hur jag ska ta mig tillbaka dit jag vill, och inte heller fått eller kunnat be ordentligt om det stöd som jag behövt. Och nu efter operationen har jag känt mig så fruktansvärt vilse. Jag tror inte att jag riktigt kan förklara hur mycket jag än försöker med hur mycket det har påverkat mig. Att inte kunna röra sin rygg som man är van med sen hela sitt liv, under flera månders tid känns väldigt väldigt konstigt. Att hela tiden vara medveten om ryggen, vara öm i den, känns konstigt. Det är omöjligt att förbereda sig på, och jag känner att jag har fått omvärdera hela mitt liv på grund av det typ. Jag har fått inse att jag måste tänka annorlunda, att jag för alltid kommer ha ryggproblem. Även om jag med rätt träning och bra mående kan komma till en period där jag känner mig frisk, så kommer jag aldrig riktigt vara helt frisk. Skolios går inte över bara för att jag opererat mig, jag har fortfarande 31 grader sne rygg. Jag kommer för alltid ha stag och skruvar i min rygg (om inget mer går fel i framtiden dvs). Jag kommer för alltid att ha skolios.
Men jag börjar lära mig leva med det iaf som sagt. Jag har växt mycket i mig själv på sistone och insett vad det är vad jag vill. Jag har sett till att ta tag i mitt liv. Vågat fråga om den hjälp jag behöver, omgett mig med fantastiska människor, släppt det dåliga bakom mig och bara vågat fokusera på att vara glad över vad livet har att erbjuda vad det än är. Jag tillåter det här med ryggen att vara lite läskigt ett tag, men jag vänjer mig och därför vet jag även att det bara kommer bli bättre och mindre läskigt med tiden.
Oavsett vad som händer den närmsta tiden, eller ännu längre in i framtiden så känner jag just nu att jag är trygg i mig själv och med livet. Och det är verkligen en helt fantastisk känsla.
Oavsett vad som händer den närmsta tiden, eller ännu längre in i framtiden så känner jag just nu att jag är trygg i mig själv och med livet. Och det är verkligen en helt fantastisk känsla.
Allting fortsätter gå framåt, och det går ändå rätt bra!
Hejsan. Nu var det nästan 2 månader sedan jag skrev sist också. Har helt enkelt inte haft orken till att göra det på sistone. Ibland tycker jag det är fruktansvärt skönt att skriva av mig lite, medan jag ibland känner att jag inte riktigt orkar med det, iaf inte offentligt. Och så har det varit den senaste tiden. Jag är upptagen med att själv försöka fokusera mina tankar, lista ut vad jag ska göra och vart jag är på väg. Och då känner jag att jag inte orkar dela med mig av det på bloggen helt enkelt.
Men mycker har i alla fall hänt på de senaste 2 månaderna. Ryggen fortsätter att gå framåt. Ibland känner jag mig faktiskt helt frisk nästan, även om jag fortfarande har rätt ont ibland. Är jag ute med vänner, promenerar eller bara sitter upp för mycket under en hel dag så får jag rätt ont i ryggen. Men jag behöver inte ta smärstillande mer än någon gång per vecka för det, vilket känns väldigt skönt. Jag har kommit in i ganska bra rutin när det gäller att känna av min smärta och vad jag klarar av för något. Jag vet ofta om en aktivitet kommer innebära att jag får ont eller inte, så det är lättare att planera mitt liv runt omkring det. Ryggvärken och dess problem finns alltid där, men jag lär mig att leva med det helt enkelt.
Jag har ju flyttat nu också. Jag och Blixten bor just nu hemma hos en vän till mig i Majorna. Jag trivs verkligen fantastisk bra här och det gör Blixten också. Här finns det ett badrum med ett badkar man kan leka i och golvvärme att ligga och gosa på, här finns det fönster som går att öppna bara sådär litegrann så man kan ligga och chilla och känna vinden och dofterna utifrån, och här finns en roommate som är jättebra på att klappas!
Och jag är fruktansvärt glad över att han mår bra, och trivs själv väldigt väldigt bra också. Majorna är verkligen bästa stället att bo på i Göteborg! :)
Mycket som är svårt och jobbigt för mig fortfarande, men så har det tyvärr varit väldigt länge. Jag tar mig igenom det iaf, och en stor anledning till det är att jag är omgiven av fantastiska vänner. Som ställer upp i vått och torrt och hjälper mig med allt jag inte klarar själv. Och som ger mig en sådan fruktansvärt bra energi bara av att dom är dom! :)
Tänker inte namedroppa massa folk, men vill bara säga ett extra tack till Kristoffer! Tack för allt verkligen, du är bäst!
Och jag är fruktansvärt glad över att han mår bra, och trivs själv väldigt väldigt bra också. Majorna är verkligen bästa stället att bo på i Göteborg! :)
Mycket som är svårt och jobbigt för mig fortfarande, men så har det tyvärr varit väldigt länge. Jag tar mig igenom det iaf, och en stor anledning till det är att jag är omgiven av fantastiska vänner. Som ställer upp i vått och torrt och hjälper mig med allt jag inte klarar själv. Och som ger mig en sådan fruktansvärt bra energi bara av att dom är dom! :)
Tänker inte namedroppa massa folk, men vill bara säga ett extra tack till Kristoffer! Tack för allt verkligen, du är bäst!
Hej.
Var ett tag sedan jag skrev, men allt fortsätter att gå framåt. I alla fall med ryggen och den fysiska smärtan.
Varje dag nu så märker jag skillnad. Jag orkar så mycket mer, det tar längre tid innan jag får ont och när jag väl får ont så gör det inte lika ont ens längre.
Bara för en vecka sedan behövde jag upp till 4 stycken Citodon varje dag för att klara av min värk. Nu ligger jag snarare på 0-2 stycken, även fast jag gör så himla mycket mer.
Det känns bra! :)
Var dessutom till läkaren i tisdags och fick veta att allting såg bra ut. Röntgade ryggen, pratade med läkaren och fick lite nya övningar av sjukgymnasten.
Varje dag nu så märker jag skillnad. Jag orkar så mycket mer, det tar längre tid innan jag får ont och när jag väl får ont så gör det inte lika ont ens längre.
Bara för en vecka sedan behövde jag upp till 4 stycken Citodon varje dag för att klara av min värk. Nu ligger jag snarare på 0-2 stycken, även fast jag gör så himla mycket mer.
Det känns bra! :)
Var dessutom till läkaren i tisdags och fick veta att allting såg bra ut. Röntgade ryggen, pratade med läkaren och fick lite nya övningar av sjukgymnasten.
Det psykiska orkar jag inte ens gå in på just nu. Jag vet inte vad jag ska säga helt enkelt. Ord räcker inte till ordentligt. Men jag är ledsen iaf, riktigt jävla ledsen. Jag vet inte ens om jag varit så här ledsen någon gång förut.
Men jag jobbar på det, hanterar det så gott jag kan. Gör vad jag kan. Och så länge så lyssnar jag på massa massa musik, och låter små små textrader beskriva mitt liv. Det känns lite enklare så.
♫ Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka
Att allt dåligt för med sig något gott ♪
Men jag jobbar på det, hanterar det så gott jag kan. Gör vad jag kan. Och så länge så lyssnar jag på massa massa musik, och låter små små textrader beskriva mitt liv. Det känns lite enklare så.
♫ Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka
Att allt dåligt för med sig något gott ♪
Det känns i alla fall helt okej
Det känns som om jag sakta börjar må bättre igen nu faktiskt.
Jag har haft en låg period ett bra tag nu, men nu börjar det kännas som om den sakta är på väg att försvinna.
Jag känner visserligen alltid att jag mår dåligt på ett sätt, jag förstår inte själv hur min hjärna fungerar och hur jag ska göra för att passa in i samhället. Och med det har jag insett att jag behöver hjälp också.
Men jag har i alla fall perioder då allt känns lite bättre, och jag har perioder då allt känns sämre. Det påverkas såklart av vad som händer i övrigt. Vid mycket motgångar och problem så mår jag ju sämre, och jag mår ju bättre när det händer bra saker. Men ibland spelar det ingen riktigt roll vad som händer, jag bara känner mig låg ändå. Då känns motgångar tusen gånger hårdare och de bra sakerna lyckas inte göra mig särskilt glad hur bra dem än är.
Men nu känns det iaf som att det långsamt går framåt.
Jag vet inte om det är för att solen har börjat lysa ute, för att ryggen äntligen börjar kännas lite normal, för att vissa saker och ting har börjat ordnat upp sig, eller om det helt enkelt bara var dags nu.
Jag har fortfarande så mycket jobbiga saker att göra. Måsten som jag behöver ta tag i, saker som ger min ångest när jag tänker på det. Stora beslut, stora förändringar. Ingen riktigt aning om ryggen är som den ska eller om den någonsin kommer bli helt bra.
Men just nu känns det som om jag faktiskt kommer klara av det iaf.
Jag har fortfarande så mycket jobbiga saker att göra. Måsten som jag behöver ta tag i, saker som ger min ångest när jag tänker på det. Stora beslut, stora förändringar. Ingen riktigt aning om ryggen är som den ska eller om den någonsin kommer bli helt bra.
Men just nu känns det som om jag faktiskt kommer klara av det iaf.
Det känns bra. Eller i alla fall helt okej.
60-frågor om mig
Jag lånade en 60-frågors lista ifrån en väns blogg. På tiden när bilddagboken var den stora grejen så brukade jag göra sådana här listor hela tiden. För att få skriva av mig lite när jag inte riktigt visste vad jag ville skriva om. Oftast störde jag mig på att det var så dumma frågor, och var inte alls lika engagerad på att svara på frågorna i slutet som jag var i början. Men det fanns också de listor som var bättre, som var roligare att fylla i.
Den här listan var helt okej. Inga djupa frågor direkt, men vilket passar mig perfekt precis just nu. Lite allmänt bara, så pallar du (vem ni läsare nu än är :P) inte läsa igenom hela är det fullt förståeligt alltså.
Som vanligt så skriver jag ändå för min egen skull :)
1. Hur gammal är du om fem år? 29.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Blixten :)
3. Hur lång är du? 169 centimeter.
4. Vilken är den senaste filmen du sett? Oj, det minns jag inte ens. Har nästan bara sett på tv-serier den senaste tiden. Måste nog vara "Angus, Thongs and Perfect Snogging", det är i alla fall den senaste jag minns.
5. Vem ringde du senast? Vårdcentralen.
6. Vem ringde dig senast? Amanda, men det samtalet missade jag. Annars var det Martin jag senast pratade med i telefon.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "Gott! Toksomnade kl 19 :P"
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? 99.7% sms. Jag hatar att ringa folk och har svårt för att prata i telefon.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? De har aldrig varit gifta, men är skilda såsom i att de inte är tillsammans längre sedan massa år tillbaka.
10. När såg du senast din mamma? När jag var hem till Gävle för mormors begravning den 12-14 Mars.
11. Vilken ögonfärg har du? Grönbruna.
12. När vaknade du i dag? Strax efter 11 någongång.
13. Vilken är din favoritjulsång? Oj, jag har aldrig direkt gillat julsånger så har ingen direkt favorit. Jag har väl börjat kunna komma in i det stadiet att jag tycker det är mysigt med en julskiva i bakgrunden just under julafton, men annars så lyssnar jag inte direkt.
14. Vilken är din favoritplats? Svår fråga verkligen. Jag kan faktiskt inte komma på någon specifik plats sådär. Men jag gillar att vara i sängen och på bibliotek sådär i allmänhet.
15. Vilken plats föredrar du minst? Stockholms Centralstation :P
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag har faktiskt inte den blekaste aning. Jag vet inte vad jag vill ens. Med Blixten iaf, det är en sak som är säker! :)
10. När såg du senast din mamma? När jag var hem till Gävle för mormors begravning den 12-14 Mars.
11. Vilken ögonfärg har du? Grönbruna.
12. När vaknade du i dag? Strax efter 11 någongång.
13. Vilken är din favoritjulsång? Oj, jag har aldrig direkt gillat julsånger så har ingen direkt favorit. Jag har väl börjat kunna komma in i det stadiet att jag tycker det är mysigt med en julskiva i bakgrunden just under julafton, men annars så lyssnar jag inte direkt.
14. Vilken är din favoritplats? Svår fråga verkligen. Jag kan faktiskt inte komma på någon specifik plats sådär. Men jag gillar att vara i sängen och på bibliotek sådär i allmänhet.
15. Vilken plats föredrar du minst? Stockholms Centralstation :P
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag har faktiskt inte den blekaste aning. Jag vet inte vad jag vill ens. Med Blixten iaf, det är en sak som är säker! :)
17. Vad skrämde dig om natten som barn? Mörkret
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? När jag och Amanda kollade in lägenheter på hemnet (alla dem dyraste mitt i stan såklart) och det var en bild på ett kök med beskrivningen "stort och rymligt kök". Men det stod ett köksbord med 3 stycken stolar, varav en av stolarna stod mitt på bordet. Sedan stod det massa porslin överallt på den arbetsyta som fanns. Jag förstod verkligen inte hur den som bestämt hur det skulle dekoreras där innan fotograferingen tänkte alltså. Det var så uppenbart att det var planerat och dekorerat, men var flera grejer i hela lägenheten som bara var "WTF!?", och varav köket var det roligaste. Jag och Amanda bröt ihop av skratt verkligen xP
19. Hur stor är din säng? 1.40 har jag för mig att det är jag har nu.
20. Har du stationär eller bärbar dator? En bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Jag sover i trosor t-shirt för att lättare kunna vända på mig med hjälp av glidlakanet jag har sedan operationen. Plus att annars kliar håret på ryggen också.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två stycken varav en är min och den andra är Blixtens när han känner för att ligga i sängen.
23. Hur många landskap har du bott i? 3 stycken.
24. Vilka städer har du bott i? Städer och städer, men jag har bott i Forsbacka (utanför Gävle), Färgelanda (i Dalsland) och Göteborg.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? När jag och Amanda kollade in lägenheter på hemnet (alla dem dyraste mitt i stan såklart) och det var en bild på ett kök med beskrivningen "stort och rymligt kök". Men det stod ett köksbord med 3 stycken stolar, varav en av stolarna stod mitt på bordet. Sedan stod det massa porslin överallt på den arbetsyta som fanns. Jag förstod verkligen inte hur den som bestämt hur det skulle dekoreras där innan fotograferingen tänkte alltså. Det var så uppenbart att det var planerat och dekorerat, men var flera grejer i hela lägenheten som bara var "WTF!?", och varav köket var det roligaste. Jag och Amanda bröt ihop av skratt verkligen xP
19. Hur stor är din säng? 1.40 har jag för mig att det är jag har nu.
20. Har du stationär eller bärbar dator? En bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Jag sover i trosor t-shirt för att lättare kunna vända på mig med hjälp av glidlakanet jag har sedan operationen. Plus att annars kliar håret på ryggen också.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två stycken varav en är min och den andra är Blixtens när han känner för att ligga i sängen.
23. Hur många landskap har du bott i? 3 stycken.
24. Vilka städer har du bott i? Städer och städer, men jag har bott i Forsbacka (utanför Gävle), Färgelanda (i Dalsland) och Göteborg.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor. Jag har väldigt svårt för att gå barfota, både inomhus och utomhus.
26. Är du social? Ja, jag är nog rätt så social av mig. Gillar att ha människor (jag känner mig trygg med) omkring mig.
27. Vilken är din favoritglass? Mormors godaste vanilj brukar jag alltid säga, men nu var det så länge sedan jag åt den att jag minns knappt hur den smakar. Annars piggelin :)
28. Vilken är din favoritefterrätt? Jag är inte direkt en efterrättsperson, så pratar vi efterrätt som att äta det direkt efter maten så förderar jag typ färska bär eller frukter :)
29. Tycker du om kinamat? Inte direkt, men jag har inte provat särskilt mycket. Jag är otroligt kräsen när det gäller mat och håller mig oftast till det jag vet.
30. Tycker du om kaffe? Verkligen inte.
31. Vad dricker du till frukost? Cola oftast tyvärr :P Men försöker byta ut det till smoothie eller vitamindryck.
32. Sover du på någon särskild sida? Förut sov jag nästan alltid på magen och ibland på sidan. Nu tvingas jag sova på rygg på grund av operationen, it sucks.
33. Kan du spela poker? Jag kan "the basics" av det, men är inget spel jag gillar så jag spelar det aldrig.
34. Tycker du om att mysa/kela? Klart det är mysigt att mysa.
26. Är du social? Ja, jag är nog rätt så social av mig. Gillar att ha människor (jag känner mig trygg med) omkring mig.
27. Vilken är din favoritglass? Mormors godaste vanilj brukar jag alltid säga, men nu var det så länge sedan jag åt den att jag minns knappt hur den smakar. Annars piggelin :)
28. Vilken är din favoritefterrätt? Jag är inte direkt en efterrättsperson, så pratar vi efterrätt som att äta det direkt efter maten så förderar jag typ färska bär eller frukter :)
29. Tycker du om kinamat? Inte direkt, men jag har inte provat särskilt mycket. Jag är otroligt kräsen när det gäller mat och håller mig oftast till det jag vet.
30. Tycker du om kaffe? Verkligen inte.
31. Vad dricker du till frukost? Cola oftast tyvärr :P Men försöker byta ut det till smoothie eller vitamindryck.
32. Sover du på någon särskild sida? Förut sov jag nästan alltid på magen och ibland på sidan. Nu tvingas jag sova på rygg på grund av operationen, it sucks.
33. Kan du spela poker? Jag kan "the basics" av det, men är inget spel jag gillar så jag spelar det aldrig.
34. Tycker du om att mysa/kela? Klart det är mysigt att mysa.
35. Är du en beroendemänniska? Ja, rätt så.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
37. Vill du ha barn? Nej, inte med de förutsättningar som finns idag.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej. Sjuktransport däremot.
40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet. För att det är mysigare att vara där. Men jag är inte särskilt mycket för att bada.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
37. Vill du ha barn? Nej, inte med de förutsättningar som finns idag.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej. Sjuktransport däremot.
40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet. För att det är mysigare att vara där. Men jag är inte särskilt mycket för att bada.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Mat.
42. Äger du dyrbara smycken? Jag äger knappt några smycken.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Jag kollar inte på tv längre, så har knappt koll på vad som går. Men På Spåret funkar väl att titta på? Buffy The Vampire Slayer är ju bästa tv-serien som gjorts iaf!
44. Kan du rulla med tungan? Bara rulla ihop den? Ja det kan jag.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag vet inte faktiskt.
46. Sover du med gosedjur? Jag brukade göra det tills jag fick Blixten, nu får han vara mitt gosedjur :)
47. Vad har du för ringsignal? "Grit Kit", en av de som fanns på telefonen.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nej, men t-shirten jag har på mig idag köpte jag för 10 år sedan när jag var 14 dock :P
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Det står "Vi kommer alltid vara fler än er" i rött på ryggen på min t-shirt.
42. Äger du dyrbara smycken? Jag äger knappt några smycken.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Jag kollar inte på tv längre, så har knappt koll på vad som går. Men På Spåret funkar väl att titta på? Buffy The Vampire Slayer är ju bästa tv-serien som gjorts iaf!
44. Kan du rulla med tungan? Bara rulla ihop den? Ja det kan jag.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag vet inte faktiskt.
46. Sover du med gosedjur? Jag brukade göra det tills jag fick Blixten, nu får han vara mitt gosedjur :)
47. Vad har du för ringsignal? "Grit Kit", en av de som fanns på telefonen.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nej, men t-shirten jag har på mig idag köpte jag för 10 år sedan när jag var 14 dock :P
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Det står "Vi kommer alltid vara fler än er" i rött på ryggen på min t-shirt.
50. Flirtar du mycket? Nej, aldrig typ. Jag vet inte hur man gör, jag är bara mig själv så får folk bli kära eller strunta i det, det är upp till dom ^^
51. Kan du byta olja på bilen? Nej, verkligen ingen koll på bilar alltså.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Jag har inget körkort.
53. Vilken var den senaste boken du läste? Nyckeln, tredje delen i Engelsforstriologin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.
54. Läser du någon dagstidning? Nej, jag kollar in på Aftonbladet, Arbetarbladet och GPs hemsidor ibland.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
56. Dansar du i bilen? Jag åker nästan aldrig bil.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Ingen aning, jag lyssnar inte på radio. Måste varit sist jag åkte bil faktiskt, och då hade jag ingen aning om vilken station som var på. Jag dansade iaf inte :P
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Min tid för gynekologisk cellprovskontroll :P
59. När var du i kyrkan senast? För en månad sedan på mormors begravning.
60. Är du lycklig? Inte direkt. Men det händer ibland.
51. Kan du byta olja på bilen? Nej, verkligen ingen koll på bilar alltså.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Jag har inget körkort.
53. Vilken var den senaste boken du läste? Nyckeln, tredje delen i Engelsforstriologin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.
54. Läser du någon dagstidning? Nej, jag kollar in på Aftonbladet, Arbetarbladet och GPs hemsidor ibland.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
56. Dansar du i bilen? Jag åker nästan aldrig bil.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Ingen aning, jag lyssnar inte på radio. Måste varit sist jag åkte bil faktiskt, och då hade jag ingen aning om vilken station som var på. Jag dansade iaf inte :P
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Min tid för gynekologisk cellprovskontroll :P
59. När var du i kyrkan senast? För en månad sedan på mormors begravning.
60. Är du lycklig? Inte direkt. Men det händer ibland.
Små små framsteg iaf!
Nu har jag läst ut böckerna som jag lånade i tisdags. Nästan 1500 sidor på 3 dagar, ungefär så som det brukar se ut när jag kommer in i en läsperiod ^^
Och då har jag ändå vart ute och rört på mig, vart hos Amanda en kväll, spelat tv-spel plus sett på massa tv-serier med, så har inte bara läst hela tiden.
Alltid lika kul när jag lånar böcker på bibliotek förresten. Jag lånar några stycken riktigt tjocka böcker samtidigt och alla bibliotekarier informerar mig då alltid om att jag kan låna om dom ifall lånetiden inte räcker till.
Pfft tänker jag, lånetiden är ju nästan en hel månad. På den tiden hinner jag ju läsa hur mycket som helst ;)
Så jag sa det nu sist också; "Ingen fara med det, jag kommer vara klar med dom här inom nån dag bara".
Och det var jag visst, kan lämna tillbaka dom idag redan om jag skulle vilja :P
Fast jag vet inte om jag orkar ta mig till biblioteket idag, eller om jag ska göra det någon annan dag. Behöver nog någon dag till på mig att släppa denna bokserie och fundera ut vad jag är sugen på att läsa härnäst.
Fast jag vet inte om jag orkar ta mig till biblioteket idag, eller om jag ska göra det någon annan dag. Behöver nog någon dag till på mig att släppa denna bokserie och fundera ut vad jag är sugen på att läsa härnäst.
I övrigt så har allting gått långsamt framåt. Iaf med det fysiska måendet. Det psykiska har väl iofs också vart helt ok den senaste tiden, inga jättestora ångestattacker eller så i alla fall.
Men ryggen går det framåt med. Igår var första dagen sedan operationen (över 2 månader sedan) som jag inte tog en enda värktablett. Alltså, jag kan inte ens fatta det själv. Hur skönt det känns verkligen! Inte en enda värktablett alls!
Men ryggen går det framåt med. Igår var första dagen sedan operationen (över 2 månader sedan) som jag inte tog en enda värktablett. Alltså, jag kan inte ens fatta det själv. Hur skönt det känns verkligen! Inte en enda värktablett alls!
Iofs kände jag ju mot natten att jag började få rätt ont i ryggen, men jag låg ju ner då redan så det gick helt ok att vila bort det så att säga. Plus att då var jag rätt inställd på att nu jävlar blev det en pillerfri dag, så jag stod ut lite mer än vad jag kanske hade gjort annars. Plus att det var ju ändå natt, jag skulle inte göra något ansträngande förutom att sova :P
Är så glad att jag tog beslutet att börja med medicinen igen. Det fick mig att orka mig ut mer, vilket gjorde att ryggen fick mer träning och jag känner mig nu starkare i den :)
"You got to spend some to win some" säger folk. "You got to take pills so you can stop taking pills" säger jag :P
"You got to spend some to win some" säger folk. "You got to take pills so you can stop taking pills" säger jag :P
Mina sömnproblem verkar dock ha kommit tillbaka igen. Men jag tar det som en rätt positiv utveckling det med ändå.
För det måste väl ändå betyda att min rygg börjar bli bättre? När man är sjuk och har ont så blir man ju så trött helt enkelt. Jag har sovit väldigt mycket den senaste tiden. I början sov jag 12 timmar per natt (eller ja, första veckorna sov jag mycket mer än så), och efter det har jag behövt i all fall 10 för att orka med. Har faktiskt vart rätt skönt att kunna somna så fort varje kväll också, trots att jag inte kunnat lega i den ställning jag vill (så trött på att sova på rygg nu!).
Men nu börjar det bli svårare att somna igen. Även fast jag ser till att kliva upp "i tid", tvingar mig själv att vakna trots några timmars sömn bara, så är det lika svårt att sova nästa natt igen. Alltså precis så som jag brukar ha det.
Men jag jobbar på att försöka hitta en lösning på det. Just nu är jag ändå rätt glad över det, då jag väljer att se det som en positiv utveckling på hur ryggen mår. Jag har ju alltid haft sömnproblem liksom, så nu börjar jag alltså bli mer normal igen bara! ^^
För det måste väl ändå betyda att min rygg börjar bli bättre? När man är sjuk och har ont så blir man ju så trött helt enkelt. Jag har sovit väldigt mycket den senaste tiden. I början sov jag 12 timmar per natt (eller ja, första veckorna sov jag mycket mer än så), och efter det har jag behövt i all fall 10 för att orka med. Har faktiskt vart rätt skönt att kunna somna så fort varje kväll också, trots att jag inte kunnat lega i den ställning jag vill (så trött på att sova på rygg nu!).
Men nu börjar det bli svårare att somna igen. Även fast jag ser till att kliva upp "i tid", tvingar mig själv att vakna trots några timmars sömn bara, så är det lika svårt att sova nästa natt igen. Alltså precis så som jag brukar ha det.
Men jag jobbar på att försöka hitta en lösning på det. Just nu är jag ändå rätt glad över det, då jag väljer att se det som en positiv utveckling på hur ryggen mår. Jag har ju alltid haft sömnproblem liksom, så nu börjar jag alltså bli mer normal igen bara! ^^
Tog mig ut ändå idag
Solen bestämde sig trots allt för att kika fram idag, vilket hjälpte mig att trycka undan ångesten lite.
Jag kom även på att jag lovat att möta upp två personer jag skulle skänka lite grejer till via Facebook, så det var bara att ta tag i mig själv och ta mig ut. Som tur var lös ju solen som sagt, så jag kunde gömma mig bakom mina solglasögon vilket gjorde att jag kände mig säkrare.
Mötte upp dem utanför pressbyrån på Korsvägen (tog bussen ned), och då var jag ju redan halvvägs till biblioteket, så då passade jag på att gå dit också.
Bibliotek är ju sig en ganska trygg plats för mig, och det var inte överdrivet mycket folk i alla fall så jag behövde inte stöta in i folk (Bokstavligt talat också. Är så trött på att folk inte bryr sig ifall de går in i en eller inte, speciellt när en ska kliva av och på bussen. Det gör ju faktiskt ont för mig..)
Självklart irrade jag runt lite först och fick fråga två olika personer om hjälp, men jag hittade i all fall böckerna jag ville ha. Så nu har jag massa läsning i all fall för någon dag framöver!
Självklart irrade jag runt lite först och fick fråga två olika personer om hjälp, men jag hittade i all fall böckerna jag ville ha. Så nu har jag massa läsning i all fall för någon dag framöver!
Eftermiddagen har jag ju sedan självklart spenderat med att läsa mestadels. Har redan hunnit läsa 210 sidor utav 634 i del två av Engelsforstrilogin nu. Har även spelat lite Battlefield Heroes, CoD Black Ops II och The Sims 3, samt gosat massa med Blixten.
Nu sitter jag och kollar på Vampire Diaries, och tänkte snart lägga mig i sängen istället och fortsätta göra detsamma.
Hoppas morgondagen fortsätter framåt den med!
Så nu är påskhelgen över
Dem senaste dagarna har vart ganska så upp och ner. Jag har haft väldigt mycket ångest, men samtidigt så har det varit rätt hanterbart ändå. Så det har ändå vart en helt okej helg, solen har lyst rätt mycket också.
I söndags tog jag mig ut till Martins systers hus och käkade påsklunch med hennes familj plus Martins bror och hans familj också. Var trevligt att få komma ut lite, se vart de bodde, umgås lite och få äta lite god mat :)
Plus att jag fick leka med lego också!
Hade tur med att ryggvärken var väldigt liten den dagen, och ångesten höll sig borta nästan helt också.
Självklart var jag ju helt slut i ryggen när jag kom hem därifrån, men det gick bra under tiden iaf. Så det var värt det :)
Självklart var jag ju helt slut i ryggen när jag kom hem därifrån, men det gick bra under tiden iaf. Så det var värt det :)
Idag funderar jag på om jag klarar av att ta mig till stadsbiblioteket. Har vart riktigt sugen nu på att läsa något efter jag läste ut Cirkeln under en natt. Har två olästa Dean Koontz böcker hemma men är inte riktigt sugen på dem. Egentligen borde jag väl låna de andra delarna av Engelsforstrilogin (Cirklen var del 1) att läsa, då jag verkligen gillade den första delen.
Men, jag vet inte om jag klarar av stadsbiblioteket idag. Jag hittar inte riktigt där, och så är det så mycket folk, så det blir rätt jobbigt ändå.
Men, jag vet inte om jag klarar av stadsbiblioteket idag. Jag hittar inte riktigt där, och så är det så mycket folk, så det blir rätt jobbigt ändå.
Tur att det stänger klockan 21 ändå, så jag har ju några timmar på mig att försöka peppa upp mig till att ta mig dit.
Biblioteket är ju annars ett av de bästa ställena jag vet, jag orkar bara inte riktigt med det när jag är låg eftersom jag inte orkar med massa folk.
Får se hur jag gör helt enkelt, annars går jag dit någon annan dag då jag känner mig piggare bara!
Operationen, och tiden på sjukhus därefter
Skrev en text för några dagar sedan om hur själva operationen gick till och lite vad som hände tiden där efter. Lite ihophafsad, ganska många "typ", men det funkar :P Man var rätt groggy i huvudet den första tiden så är lite svårt att komma ihåg exakt hur allt gick till.
I alla all, här är texten:
Jag vaknade klockan 6 på morgonen av att jag blev väckt av några sköterskor som kom in med de kläder jag skulle ha på mig (sån sjukhusskjorta som är öppen i ryggen) samt några tabletter. Tror det var en vanlig värktablett och en lugnande som jag skulle ta kvart över 6 typ.
Så gick de vidare och jag lämnades ensam en halvtimme typ. Tog tabletterna, gick till toaletten och bytte om och försökte sedan sätta upp mitt hår som de sagt åt mig att göra också.
Jag lyckades dock inte särskilt bra med att sätta upp mitt hår, och runt då började jag bli väldigt ledsen. Allting började nu kännas riktigt verkligt för första gången, att jag nu faktiskt skulle göra en operation, och att jag var helt ensam. Jag tänkte på Martin och jag tänkte på min mamma och önskade än en gång att jag hade vart mindre så jag hade fått haft min mamma där att krama om mig och hjälpa mig göra mig i ordning.
Försökte dock hålla gråten borta så gott jag kunde och sedan när en av sköterskorna kom tillbaka så fick hon hjälpa mig sätta upp håret och efter en liten stund kom de och sa att jag skulle rullas ner till operation. Fick lägga mig i sängen och rullas i väg, och just då kändes det hela lite bättre, eftersom det kändes ganska weird att bli rullad i en säng när man egentligen var fullt kapabel till att gå typ. Så det gjorde att jag ändå kände mig lite lugnare.
Sedan rullades jag ner till operation, fick först vänta ett tag och låg då i något uppvaksrum skulle jag tro att det var. Började bli lite orolig igen, men fick sedan en till lugnande och allt kändes lugnt.
Sedan fördes jag in till operationssalen, fick veta att det var Operation 1, alltså den största operationssalen de hade. Minns inte riktigt helt vad som sades eller hände här, men det var lite skämtsam stämning (på mitt initiativ) och allt kändes rätt lugnt, de var tydliga och berättade vad som skulle hända med allting. Jag visste sedan innan att själva medlet som gjorde att jag somnade var något som under hela tiden skulle sprutas in i min arm, och när det var dags för mig att vakna så skulle de ta bort det, så risken att man skulle få för lite, vakna mitt i eller något sådant fanns inte direkt. Så sen var det då dags för att få lustgas så jag skulle somna in, här har jag hört andra berätta att de har fått tipset om att tänka på något glatt minne. Jag har för mig att de sa åt mig också att tänka på något positivt, och jag försökte mest tänka på att andas lugnt, sen efter bara några andetag var jag borta.
Sedan vaknade jag och allt kändes som om det hade gått mindre än en sekund, så jag satte mig rakt upp och blev jätteförvirrad över att det gjorde så jävla ont. I själva verket hade det ju gått flera timmar och jag hade redan opererats, vilket min hjärna dock inte hade hängt med på alls.
Därför jag också tror att det är en bra idé att tänka på något glatt minne, försöka känna sig in i att man kanske är på något visst ställe eller något sådant, och inte bara som jag tänka på att andas rätt och tänka på att tänka positivt typ :P
Iaf så vaknade jag till rätt okej sen, fick veta att det var eftermiddag och att operationen hade gått bra. Jag minns att det var en sköterska som jobbade där som spred en sådan positiv energi och var tydlig med det han sa, så han kände jag mig genast trygg med.
Han berättade att Martin hade ringt och kollat hur det var med mig, och jag frågade om jag fick ringa honom själv vilket jag fick. Jag var fortfarande rätt groggy och lite ledsen och förvirrad, så det kändes ganska skönt att prata med någon jag kände till. Martin fick sedan komma förbi en stund på uppvaket eftersom jag skulle få ligga kvar där hela natten, vilket kändes väldigt skönt.
Kändes mest konstigt att ligga på uppvaket då jag kände mig såpass kry, och jag ville bara komma till avdelningen direkt. Fick lite vatten att dricka men de ville vara väldigt försiktig ifall jag skulle spy, dock kände jag inget som helst illamående, vilket var tur. Tyvärr är det ju så att man blir lätt väldigt illamående på morfin, något som jag har haft turen att slippa nästan helt och hållet.
Sen fick jag käka isglass eftersom det var det enda jag fick få i mig tydligen då jag gick på dropp, vilket mest kändes najs ju. Åt en glass med colasmak och en med smak av hallon.
Jag fick också veta hur medicineringen fungerade, jag fick någon pump som var inkopplad i handen så jag själv kunde styra mitt intag av morfinet. Man kunde tydligen trycka på den var 6e minut, och under tiden som jag låg på uppvaket så tryckte jag på den minst var 6e minut hela tiden nästan :P
Jag hade en massa slangar inkopplade till mig och förstod inte riktigt vad allting var. Hade något dränage ifrån ryggen tydligen och sen var jag ju inkopplad till en sån där maskin som man ser i alla sjukhus tv-serier också. Den mätte tydligen syrehalten i mina lungor, vilket jag roade mig med att ligga och kolla på mestadels. Allt var bra där iaf och jag låg på 96-100% hela tiden.
Jag minns också att jag låg och försökte hålla andan och sånt för att se om min de där linjerna som gick upp och ner skulle ändras på något sätt, men det lyckades jag inte direkt med.
Mestadels spenderade jag min tid med att bara ligga och flyta typ, somnade hela tiden men sov oftast inga längre perioder. Det märkte jag under natten då jag somnade, vaknade sedan av att det gjorde ont och försökte trycka på knappen bara för att inse att det inte ens gått 6 minuter alltså. Blev en ganska så lång natt. Morgonen sen så spydde jag kommer jag ihåg, vilket inte var allt för skönt. Men sköterskor var framme vid mig direkt och hjälpte till, vilket kändes tryggt.
Dagen efter fick jag sedan komma upp till avdelningen vid 11tiden, bara för att precis när jag kommit dit bli nedrullad till röntgen. Där lyftes jag över på en platta ifrån sjukhussängen vilket gjorde rätt ont, men som tur var så gick det rätt snabbt.
Sen fick jag komma tillbaka upp till avdelningen igen.
Resten av dagarna så flöt allt ihop rätt så mycket, lite svårt att komma ihåg vad som skedde just varje dag nu så här ett tag efteråt.
Jag minns iaf att jag på tisdagen redan provade att ställa mig upp med hjälp av rullatorn och att det gjorde rätt så ont, tog typ ett steg åt sidan bara och sen orkade jag inget mer.
Men sen innan jag åkte hem på fredagen så gick jag med rullatorn rätt långa vägar, gick till sjukgymnastrummet och mätte mig och såg att jag hade växt 3.5 cm efter operationen. Innan var jag 165.5 cm lång och nu var jag 169.
I grund och botten så fungerade smärtlindringen rätt bra för mig. Blev lite problem typ andra eller tredje natten eller något sådant, men efter det så löste det sig hela rätt bra.
Spydde någon gång när jag fortfarande hade pumpen med morfin inkopplad, när jag sedan fick smärtlindring i tablettform så gick det över. Första nätterna behövde jag ringa på hjälp ibland för att be om mer smärtlindring, men sen fungerade det helt okej precis innan jag skulle åka hem.
Hade lite olika slangar och diverse inkopplat. Först hade jag dränage kvar i från ryggen som de sedan kopplade ut, sen hade jag dropp och annat också. Fick även 2 påsar med blod efter någon dag då mitt blodvärde visst var lite lågt, jag hade förlorat lite under operationen. Jag fick även spruta i magen varje dag med start dagen innan operationen, när jag åkte hem sedan fick jag fortsätta ta det själv i några dagar. Det var blodförtunnande tydligen, så man inte skulle drabbas av proppar i och med operationen.
Varje dag så kom det förbi en sjukgymnast och hjälpte mig att komma upp och så, min läkare kom även förbi någon gång och berättade mer om hur det hade gått typ.
När jag åkte hem sen fick jag med mig röntgenbilder på min rygg före och efter, lapp med övningar ifrån sjukgymnasten och lite andra lappar med info.
Och jag åkte ju hem på fredagen, efter att ha gjort operationen på måndag morgon.
Så här stod det i min papper om min operation:
Opererationsdatum 020215
Operationen startade 08.00 och avslutades 13.30
Upprätning av ryggraden samt steloperation med metallstag TH4-12
Jag blödde 400ml under operationen och har fått blod under vårdtiden
Det kanske går långsamt framåt iaf
Igår var jag och träffade en läkare på min vårdcentral. Det var jag som hade ringt och bokat tiden, eftersom jag ville träffa någon och prata, få hjälp med mitt psykiska mående.
Det gick väl inte riktigt som jag hade velat, men däremot som jag väntat mig. Ett kort möte och sen var det "vi ses om 6 veckor". Det kändes inte som om jag blev helt lyssnad på eller förstådd tyvärr. Men jag tog det ganska bra ändå eftersom det var precis som jag hade väntat mig.
Det gick väl inte riktigt som jag hade velat, men däremot som jag väntat mig. Ett kort möte och sen var det "vi ses om 6 veckor". Det kändes inte som om jag blev helt lyssnad på eller förstådd tyvärr. Men jag tog det ganska bra ändå eftersom det var precis som jag hade väntat mig.
Jag fick tabletter utskrivna för att hjälpa mig mot den ångesten jag känner iaf, så får väl vänta och se om det kannske blir något bra utav det hela iaf. Om inte annat får jag försöka trycka på ännu mer vid nästa möte om att jag verkligen behöver prata med någon och att jag vill göra utredning. Synd bara att det ska ta så himla lång tid tills dess..
Annars så fick jag Citodon nu istället för Oxycontin för värken i ryggen i alla fall, vilket ju är najs. Det ska vara lite mildare än Oxycontin, så det är ju precis det jag ville ha. Något mellanting mellan Oxyn och Alvedonet :)
Idag är min rygg lite halvdan, men solen lyser så jag tänker försöka ta mig ut och njuta av den en stund. En kompis ska höra av sig när hon slutat jobba efter lunch så skulle vi försöka ta en promenad tillsammans. Kan kanske gå till Näckrosparken eller om min rygg orkar ända ned till avenyn. Kan ju alltid ta bussen hem igen då om ryggen skulle ge upp :P
Får se när hon slutar och hur ryggen mår, men ut ska jag se till att ta mig i alla fall :)
Får se när hon slutar och hur ryggen mår, men ut ska jag se till att ta mig i alla fall :)
Jag tror verkligen inte du förstår hur skolios fungerar
Okej, vi måste sluta med det här med att jämföra folks mående med vad de tar för medicin.
Alla människor fungerar olika, vissa behöver mer medicin än andra för olika saker.
Alla människor fungerar olika, vissa behöver mer medicin än andra för olika saker.
T.ex nu så har jag berättat för några att jag börjat med Oxycontin igen för ryggen, och de flesta hanterar det såsom att "oj, nu har du alltså blivit sämre", eller som de tror att jag på något sätt har gett upp eftersom jag tvingats börja med medicinen igen.
Jag har inte på något sätt gett upp med ryggen, tvärtemot så har jag nu för en gångs skull börjat kämpa ordentligt!
Jag slutade med medicinen, inte på grund av läkares inrådan, utan på grund av vad alla andra sa om det. Att alla andra tyckte jag skulle sluta med medicinen så snabbt som möjligt, för det är typ det som avgör om jag är frisk eller inte.
Jag har inte på något sätt gett upp med ryggen, tvärtemot så har jag nu för en gångs skull börjat kämpa ordentligt!
Jag slutade med medicinen, inte på grund av läkares inrådan, utan på grund av vad alla andra sa om det. Att alla andra tyckte jag skulle sluta med medicinen så snabbt som möjligt, för det är typ det som avgör om jag är frisk eller inte.
Men det är inte medicinen som avgör om jag är sjuk eller frisk, det enda medicinen gör är att hjälpa mig på vägen fram mot till att bli frisk. För det som har blivit nu är att jag inte har blivit friskare, jag har stannat lite i min utveckling, och det på grund av att jag blivit alldeles för sängliggandes, för att jag slutade med medicinen för tidigt helt enkelt.
Sen måste folk ta och förstå att de inte har någon som helst jävla aning om vad skolios är och innebär. Folk beter sig som om jag typ ska bli frisk närsomhelst. Som att allt bara ska återgå till det normala hur snart som helst, bara jag kämpar på och inte tar mediciner typ.
Men skolios funkar inte så. Skolios är något jag levt med i flera år, och något jag kommer fortsätta leva med resten av mitt liv!
Jag kommer aldrig bli helt bra i ryggen. Jag har fortfarande 31 grader sne rygg, jag kommer fortfarande ha besvär av ryggen resten av mitt liv, det kommer inte bli bättre än så.
Så det jag har framför mig nu är att klara av att leva med skoliosen. Att träna upp mig så gott jag kan nu, så min kropp är stark, för att skjuta fram på det där med att jag kommer få ont igen så långt som möjligt. Därav det är bättre att jag tar mediciner nu så jag orkar upp och röra på mig, än struntar i det och blir sängliggandes.
Men jag kommer få ont igen. Jag kommer vara påverkad av vädret, ha ont när det är väldigt kallt ute. Jag kommer få ont tidigare än alla andra när jag blir gammal. Jag kommer lättare få ont i ryggen av allting.
Allt sånt kommer inte bara försvinna. Jag hade ont innan operationen, och jag har ont nu. Jag kommer fortsätta ha ont också.
Så det jag har framför mig nu är att klara av att leva med skoliosen. Att träna upp mig så gott jag kan nu, så min kropp är stark, för att skjuta fram på det där med att jag kommer få ont igen så långt som möjligt. Därav det är bättre att jag tar mediciner nu så jag orkar upp och röra på mig, än struntar i det och blir sängliggandes.
Men jag kommer få ont igen. Jag kommer vara påverkad av vädret, ha ont när det är väldigt kallt ute. Jag kommer få ont tidigare än alla andra när jag blir gammal. Jag kommer lättare få ont i ryggen av allting.
Allt sånt kommer inte bara försvinna. Jag hade ont innan operationen, och jag har ont nu. Jag kommer fortsätta ha ont också.
Sen har det endast gått 2 månader sedan operationen. Jag kommer inte vara "frisk" än på flera månaders tid. Om man ser frisk som hur alla andra ser det, typ att jag kan göra vad jag vill i träningsform och sådant. Det kommer ta minst ett halvårs tid efter operationen innan jag ens kan börja med sådant.
Det är liksom inte så att jag typ ramlat och brutit armen och en operation fixar till det och sen är allting som om ingenting har hänt. Jag har kronisk smärta. Något jag kommer leva med resten av livet.
Faktiskt är det så, att era omöjliga krav, bara gör det svårare för mig. Ni behandlar mig på ett sätt som inte stämmer, med min sjukdom och hur jag klarar mitt liv. Det blir som att ni hela tiden förväntar er att jag ska klara sådant som jag inte klarar, att jag ska klara sådant som jag vet att jag inte kommer klara. Snälla sluta med det. Har ni ingen aning, så låt istället mig berätta. Finns där för mig, stöd mig, peppa mig till att orka mer, men förvänta er inte saker, tro inte att ni vet saker som ni inte gör. Det förvärrar bara det hela.
Söndagen den 29 Mars
De senaste dagarna så har det mesta vart lite bättre. Livet suger ju fortfarande såklart, men det har iaf sugit lite mindre typ.
Igår tog jag mig ut och åkte både buss och spårvagn till och med. Åkte hem till en kompis som är sjuk just nu, hon har ställt upp väldigt mycket för mig nu under min tid jag vart sjuk så nu kände jag att jag fick ställa upp för henne också.
Det var faktiskt väldigt skönt att komma iväg och vara någon annanstans. Oftast klarar jag ju inte av att ta en promenad på mer än typ 20 minuter, och restrerande tid spenderar jag ju i min lägenhet. Så nu var det skönt att få spendera tiden någon annanstans, se något annat liksom.
Det var faktiskt väldigt skönt att komma iväg och vara någon annanstans. Oftast klarar jag ju inte av att ta en promenad på mer än typ 20 minuter, och restrerande tid spenderar jag ju i min lägenhet. Så nu var det skönt att få spendera tiden någon annanstans, se något annat liksom.
Jag hann inte ens med att få fobi för folk förens jag nästan var hemma hos henne också, när jag hade ett mål, som inte hade något som helst med mig själv att göra, var det helt plötsligt mycket enklare att ta sig ut.
Vi spenderade iaf dagen med att ligga i hennes soffa och bara ta det lugnt, såg lite på tv och spelade lite kort.
Hemvägen sen var inte alls rolig eftersom jag var tvungen att ta 3 olika bussar och vänta 10 minuter mellan dem alla, och det var svinkallt ute. Jag promenerade dock runt vid busshållplatsen för att hålla uppe värmen och klarade mig hem iaf. Sen var det bara raka vägen i sängs för att vila ryggen som värkte som fan.
Jag pratade också med sjukhuset i fredags, och kom fram till att jag ska börja ta Oxycontin igen.
Alvedon gör ingen direkt skillnad, och jag har insett att jag har stannat alldeles för mycket i min utveckling eftersom jag har så ont. Ju mer jag ligger i sängen desto ondare får jag ju i området runt puckeln. Den förhindrar ju mig från att ligga helt rakt (eftersom rygg är det enda jag kan ligga på förutom kortare stunder), och att ligga snett hela dagarna hjälper ju inte direkt ryggen att bli bättre.
Egentligen hade jag väl velat ha något annat. Nått som är ett mellanting mellan Oxyn och Alvedonen kanske, Oxyn kliar ju ändå lite irriterande och stör magen lite. Jag vet inte riktigt vad det finns dock, och läkarna är ju inte direkt särskilt bra på att erbjuda någon hjälp heller. Jag försökte få en tid med min läkare eller någon, så jag kunde få se om det fanns någon annan medicin att ta eller något annat som hjälpte, men självklart sa de ju bara att jag ska ha min 3månaders kontroll någon gång i Maj så före det ville de inte ta emot mig. Så det de kunde göra var bara att förlänga mitt recept på Oxyn, så då fick det bli det.
Egentligen hade jag väl velat ha något annat. Nått som är ett mellanting mellan Oxyn och Alvedonen kanske, Oxyn kliar ju ändå lite irriterande och stör magen lite. Jag vet inte riktigt vad det finns dock, och läkarna är ju inte direkt särskilt bra på att erbjuda någon hjälp heller. Jag försökte få en tid med min läkare eller någon, så jag kunde få se om det fanns någon annan medicin att ta eller något annat som hjälpte, men självklart sa de ju bara att jag ska ha min 3månaders kontroll någon gång i Maj så före det ville de inte ta emot mig. Så det de kunde göra var bara att förlänga mitt recept på Oxyn, så då fick det bli det.
Jag känner ju att när jag tar det så klarar jag så mycket mer. Klarar av att sitta upp mer, klarar av att gå längre och klarar av att ta mig ut lite.
Och med tanke på hur sjukt jälva deprimerad jag börjar bli nu av att ligga inne hela tiden, så känns det verkligen som rätt beslut.
Och med tanke på hur sjukt jälva deprimerad jag börjar bli nu av att ligga inne hela tiden, så känns det verkligen som rätt beslut.
Jag måste sluta jämföra min skolios med andras, tänka att jag borde klara sånt som andra klarar, och sluta vara så jävla rädd för piller.
Anledningen att jag slutade med Oxyn var för att andra sa att de hade slutat med det vid den tiden, och för att alla hela tiden pratade om att det var så lätt och farligt att bli beroende typ. Men jag kan inte gå runt och vara rädd för den medicin som jag ändå känner att jag behöver. Det viktigaste som finns nu efter operationen är att jag tränar rätt och rör på mig. Att förbli sängliggandes för länge blir bara farligt, ryggen får inte den träning som den behöver och då kommer den aldrig bli frisk.
Jag vill inget annat än att bara bli frisk nu liksom. Men för att jag ska kunna bli frisk, så måste jag också acceptera att jag är sjuk och att jag behöver den hjälp jag behöver helt enkelt.
Jag har inte ens mina drömmar kvar
Jag tycker aldrig att livet har vart lätt. Jag kan inte säga att jag längtar tillbaka till när jag var barn eller tonåring för att allt var så mycket enklare då. Det var det inte, det var förjävla svårt då med.
Men nu är det värre ändå.
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Jag är tydligen stor nu. Men har ingen aning om vad jag ska göra av mitt liv.
Jag förstår mig verkligen inte på samhället, är inte gjord för att passa in i det. Hur ska göra? Jag vet inte, och det ger mig panik.
Min hjärna fungerar inte som den ska. Den klarar inte av att behöva ta hand om alla dessa problem och lösa dom. Den kan inget annat än att må skit, den förstår inte. Så vafan ska jag göra?
Jag har inte ens mina drömmar kvar. Det är tomt bara.
Verkligheten är jobbig
Som jag nämnt tidigare så är en av de jobbigaste grejerna att försöka kämpa till att bli en del av samhället samtidigt som jag just nu känner mig så himla långt ifrån det.
Jag vill inget annat än att känna mig frisk, att kunna gå ut, hänga med folk.
Men samtidigt så gör det mig också rädd. Det känns som jag tappat kontakten med mäniskligheten. Jag har alltid haft svårt att förstå mig på den, och nu vet jag inte om jag ens pallar med den.
När jag skulle åka till Trollhättan med tåg förra helgen, så kändes det nästan överväldigande att vara på Centralstationen. Självklart så blev det ju något krångel, och det blev ersättningsbuss istället för tåg också. Så där var jag helt plötsligt på en stor plats med massa massa folk och jag kände mig så jävla vilsen. När vi stod och väntade på bussarna sen fanns det ingen info om när exakt de skulle komma, eller hur många det skulle vara. Det var några som jobbade där som försökte informera alla som hade frågor, men jag klarade inte av att ta kontakt med dom och fråga. Som tur var så är jag bra på att lyssna iaf, och massa andra hade samma frågor som jag hade. Så till slut löste det sig, och jag kom med en buss till Trollhättan iaf. Vilket var bra, för jag skulle resa vidare med bil därifrån dagen efter.
Men allt jag kände just då var bara hur jag inte ville vara där. Jag ville inte se massa folk, prata med folk eller ens befinna mig på samma plats som dom. Helt plötsligt så vill jag inte alls vara bland människor.
Jag har bara tagit mig ut, förutom på promenader med hörlurar i öronen och till affären, några få gånger. Jag åkte buss till Valand för att köpa en BH på HM, jag åkte buss till Centralstationen och buss till Trollhättan. Och jag åkte tåg från Trollhättan till Göteborg och sedan buss hem.
Allt det kändes fruktansvärt jobbigt. Jag är rädd att jag börjar utveckla någon slags social fobi. Att nu när jag blivit hemma efter operationen så har det slutligen slagit över, det som ändå har vart på väg ett bra tag.
Jag gillar mina vänner och att hänga med dem, men jag har fruktansvärt svårt för att ta tag i till att vi ska ses. Jag vet inte vad det är, tror jag inte vill störa dem, eller är osäker på något sätt. Men det ger mig en jobbig magkänsla att planera typ.
Allt det kändes fruktansvärt jobbigt. Jag är rädd att jag börjar utveckla någon slags social fobi. Att nu när jag blivit hemma efter operationen så har det slutligen slagit över, det som ändå har vart på väg ett bra tag.
Jag gillar mina vänner och att hänga med dem, men jag har fruktansvärt svårt för att ta tag i till att vi ska ses. Jag vet inte vad det är, tror jag inte vill störa dem, eller är osäker på något sätt. Men det ger mig en jobbig magkänsla att planera typ.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att ändra på det heller. Jag känner ingen direkt lust till att träffa människor eller vara med människor ju. Men jag är egentligen en rätt social person, så jag vill inte direkt bli mer rädd för det heller.
Jag önskade att alla mina vänner och min familj bodde närmare mig, för dem pallar jag med iaf. Jag gillar att umgås med dem, har inga problem med det. Jag kan bara inte ta tag i till att vi ska ses, eller lära känna nya folk typ. Lite så känns det.
Just nu önskar jag mest att solen ska komma tillbaka igen. Det får en alltid att känna sig lite piggare och gladare iaf, och hjälper ju till med det där att man ska palla sig ut, iaf på promenader.
Dessutom så gillar inte min kropp temperaturskillnader direkt, speciellt inte när det blir kallt. När jag fryser så spänner jag mig och det har alltid gjort väldigt ont i ryggen, och gör det än mer nu efter operationen.
Så att ta en promenad just nu är inte världens roligaste grej heller. Så jag håller mig mestadels inne, tvingar mig ut när jag måste. Väntar på att solen ska komma tillbaka.
