#Rockasockorna
Idag så är det #Rockasockorna, en dag för att uppmärksamma alla som är annorlunda. Det var Nathea 10 år, som drog igång intiativet här i Sverige efter att ha sett hur de gjort i USA på Worlds Down Syndrome Day, som det är imorgon 21/3.
Jag deltog självklart, även om det endast var jag och Blixten som såg mina strumpor idag. Det är den symboliska handlingen som är grejen, och att dela det på sociala medier för att uppmärksamma det mer såklart.
Det är ju så det går till i vår värld nu för tiden, för att folk verkligen ska få upp ögonen för något gäller det att det delas på internet..
Iaf, fint intiatv tycker jag!
Det är ju så det går till i vår värld nu för tiden, för att folk verkligen ska få upp ögonen för något gäller det att det delas på internet..
Iaf, fint intiatv tycker jag!
För mig var det faktiskt en utmaning. Av någon anledning så är strumporna väldigt viktigt för mig. Jag tror det kan ha lite med att göra att det är en av de få saker jag kan kontrollera när det gäller min klädsel kanske.
Resten av kroppen har jag inte riktigt listat ut än. Jag vet inte vad jag vill ha för "stil", vad jag trivs i eller känner mig bekväm i. Jag har inte direkt råd att köpa nya kläder, så det blir mest att jag har det jag alltid har haft. Massa olika t-shirtar till ett par jeans.
Resten av kroppen har jag inte riktigt listat ut än. Jag vet inte vad jag vill ha för "stil", vad jag trivs i eller känner mig bekväm i. Jag har inte direkt råd att köpa nya kläder, så det blir mest att jag har det jag alltid har haft. Massa olika t-shirtar till ett par jeans.
Men jag minns också att jag alltid har gillat strumpor. Kommer ihåg Cityfesten i Gävle och marknaden i Ockelbo när jag var mindre. Jag köpte iofs inte så mycket nya kläder då heller, men där kunde man iaf köpa 10 par strumpor för 100 kronor eller något sådant. Då var det ett helt stånd med massa bomullsstrumpor med olika mönster. Det var grisar, grodor, hjärtan och allt möjligt. Jag älskade att stå där och välja ut 10 par stycken bland alla möjliga alternativ. Det var nästan svårt att välja för det var så många olika ibland.
Strumpor är det första jag väljer på dagen. Jag kikar lite på vad jag har för t-shirtar att välja bland ibland och försöker matcha det färgmässigt när jag har röd eller lila t-shirt, men oftast kör jag bara svart t-shirt och dem strumpor jag känner för. Jag har mina favoriter, och vissa som passar bäst att ha på helgen, på vardagar, soliga dagar, dagar jag mår bra eller dagar jag mår sämre.
Jag har lite svårt för att slänga bort strumpor, eftersom jag gillar dem alla. Jag slänger en strumpa när den går sönder iaf, och har inte den andra matchande strumpan gått sönder så behåller jag den. Men eftersom jag hela tiden vill matcha mina strumpor, så blir det inte så ofta att jag använder dem. Utan de hamnar i en hög som bara växer hela tiden, och som endast tas av om dem andra strumporna har tagit slut. Då försöker jag matcha färgmässigt och mönstermässigt på så bra sätt som möjligt. Går det inte att matcha färgmässigt så ska den mörkaste strumpan vara på höger fot, med undantag om det är en ljusare blå och mörkare röd, då röd alltid är till vänster :P
Så för mig idag blev det en utmaning att göra något som känns fel för mig. Egentligen har jag inga som helst problem med vad andra har för strumpor på sig, tvärtemot så gillar jag så mycket färger som möjligt på folk och uppskattar folk som kör olika färger och mönster på sin klädsel. Det känns ofta så glatt med mycket färger. Men för mig känns det ändå väldigt konstigt som sagt.
För att verkligen utmana mig själv så tog jag på mig två helt olika mönster, och den mörka färgen på vänster fot dessutom!

Två väldigt fina strumpor är det, jag tycker dock det är lite synd att deras matchningar verkar ha försvunnit efter vägen. Dock finns det alltid hopp att de dyker upp, det händer allt lite då och då att någon strumpa får sin matchning igen. Senast idag när jag kikade igenom högen såg jag två matchande faktiskt :P
Hursomhelst så var det ett väldigt fint intiativ som sagt. Ingen människa är den andra lik, och vi behöver ett samhälle som är mer accepterande mot att folk är olika. Det är inget fel på att vara annorlunda, tvärtom är det det som ger oss mångfald och glädje. Och det är viktigt att folk inte ses som sina sjukdomar, diagnoser eller andra onödiga påklistrade attribut, utan för den person som den faktiskt är!
Kommentarer
Trackback