Josefine PopJosh Lande

Fan, den här veckan har jag faktiskt lyckats komma upp i tid varje dag ända sedan i söndags faktiskt. Tyvärr innebär ju inte det att jag somnat i tid varje kväll för det, men faktiskt i helt okej tid nästan alla nätter ändå. 

 

Har haft möte med både arbetsförmedlingen och soc nu i veckan. Allting börjar flyta på rätt bra och jag ska få börja med lite aktiviteter från och med nästa vecka. En del inom soc som heter Origo, "en verksamhet för dig som är ung och som av olika anledningar är i behov av stöd". Kort förklarat så får jag hjälp och stöd med att ta mig framåt i livet, med sikte att kunna ta mig ut i arbetslivet eller tillbaka till studier igen. Vilket känns som det är precis vad jag behöver just nu.

Jag har ju kännt ett tag att jag hamnat lite utanför livet typ. Inte vetat riktigt hur jag ska ta mig tillbaka dit jag vill, och inte heller fått eller kunnat be ordentligt om det stöd som jag behövt. Och nu efter operationen har jag känt mig så fruktansvärt vilse. Jag tror inte att jag riktigt kan förklara hur mycket jag än försöker med hur mycket det har påverkat mig. Att inte kunna röra sin rygg som man är van med sen hela sitt liv, under flera månders tid känns väldigt väldigt konstigt. Att hela tiden vara medveten om ryggen, vara öm i den, känns konstigt. Det är omöjligt att förbereda sig på, och jag känner att jag har fått omvärdera hela mitt liv på grund av det typ. Jag har fått inse att jag måste tänka annorlunda, att jag för alltid kommer ha ryggproblem. Även om jag med rätt träning och bra mående kan komma till en period där jag känner mig frisk, så kommer jag aldrig riktigt vara helt frisk. Skolios går inte över bara för att jag opererat mig, jag har fortfarande 31 grader sne rygg. Jag kommer för alltid ha stag och skruvar i min rygg (om inget mer går fel i framtiden dvs). Jag kommer för alltid att ha skolios. 

 

Men jag börjar lära mig leva med det iaf som sagt. Jag har växt mycket i mig själv på sistone och insett vad det är vad jag vill. Jag har sett till att ta tag i mitt liv. Vågat fråga om den hjälp jag behöver, omgett mig med fantastiska människor, släppt det dåliga bakom mig och bara vågat fokusera på att vara glad över vad livet har att erbjuda vad det än är. Jag tillåter det här med ryggen att vara lite läskigt ett tag, men jag vänjer mig och därför vet jag även att det bara kommer bli bättre och mindre läskigt med tiden.
Oavsett vad som händer den närmsta tiden, eller ännu längre in i framtiden så känner jag just nu att jag är trygg i mig själv och med livet. Och det är verkligen en helt fantastisk känsla.

Hejsan. Nu var det nästan 2 månader sedan jag skrev sist också. Har helt enkelt inte haft orken till att göra det på sistone. Ibland tycker jag det är fruktansvärt skönt att skriva av mig lite, medan jag ibland känner att jag inte riktigt orkar med det, iaf inte offentligt. Och så har det varit den senaste tiden. Jag är upptagen med att själv försöka fokusera mina tankar, lista ut vad jag ska göra och vart jag är på väg. Och då känner jag att jag inte orkar dela med mig av det på bloggen helt enkelt.

 

Men mycker har i alla fall hänt på de senaste 2 månaderna. Ryggen fortsätter att gå framåt. Ibland känner jag mig faktiskt helt frisk nästan, även om jag fortfarande har rätt ont ibland. Är jag ute med vänner, promenerar eller bara sitter upp för mycket under en hel dag så får jag rätt ont i ryggen. Men jag behöver inte ta smärstillande mer än någon gång per vecka för det, vilket känns väldigt skönt. Jag har kommit in i ganska bra rutin när det gäller att känna av min smärta och vad jag klarar av för något. Jag vet ofta om en aktivitet kommer innebära att jag får ont eller inte, så det är lättare att planera mitt liv runt omkring det. Ryggvärken och dess problem finns alltid där, men jag lär mig att leva med det helt enkelt.

 

Jag har ju flyttat nu också. Jag och Blixten bor just nu hemma hos en vän till mig i Majorna. Jag trivs verkligen fantastisk bra här och det gör Blixten också. Här finns det ett badrum med ett badkar man kan leka i och golvvärme att ligga och gosa på, här finns det fönster som går att öppna bara sådär litegrann så man kan ligga och chilla och känna vinden och dofterna utifrån, och här finns en roommate som är jättebra på att klappas! 
Och jag är fruktansvärt glad över att han mår bra, och trivs själv väldigt väldigt bra också. Majorna är verkligen bästa stället att bo på i Göteborg! :)

Mycket som är svårt och jobbigt för mig fortfarande, men så har det tyvärr varit väldigt länge. Jag tar mig igenom det iaf, och en stor anledning till det är att jag är omgiven av fantastiska vänner. Som ställer upp i vått och torrt och hjälper mig med allt jag inte klarar själv. Och som ger mig en sådan fruktansvärt bra energi bara av att dom är dom! :) 
Tänker inte namedroppa massa folk, men vill bara säga ett extra tack till Kristoffer! Tack för allt verkligen, du är bäst!