Josefine PopJosh Lande

Varenda morgon när jag vaknar önskar jag att dagen redan vore slut. Jag räknar ner timmarna och minuterna tills det är kväll, och dags för att sova igen. Sen ligger jag vaken ännu några timmar, har min hjärna på högvarv men lycka inte få fram något konkret. Mer än att jag har ont, att jag önskar jag kunde sova nu och att livet är allt rätt skit. 

 

Jag är trött på att vara sjuk nu. Jag är trött på att ha så jävla ont. Jag vill ordna upp mitt liv, leva och faktiskt känna mig lycklig. 

Jag vill kunna göra det jag känner för. Jag vill kunna sitta upp utan att det gör ont. Jag vill kunna sova om nätterna och inte vakna upp plötsligt om morgnarna och inte kunna somna om igen. 

 

Nätterna är korta och dagarna allt för långa. När jag vaknar minns jag knappt vad jag drömde om längre. Allt som finns kvar är den där känslan och längtan. Känslan att världen i min dröm var så himla mycket bättre, och en längtan till en värld som åtminstone borde kunna vara något av en drömvärld. 

 

En vacker dag kanske allt blir bra?

Min rygg idag, ca en månad efter operationen. Lite dåligt ljus, men det syns iaf hur långt det är.
Mätte lite snabbt mot en måttstock, och det var ca 28 cm långt tydligen.

 

 

Gick till affären idag för att posta ett brev som behövde skickas iväg idag.
Självklart så när jag kommer dit inser jag att kuvertet precis är för tjockt för att få plats i postlådan, så jag måste gå in på affären och ge det till posten där inne i stället.
Självklart så när jag kommer fram till postluckan står där reda en person och väntar, självklart är det en äldre farbror.
Självklart ska han också skicka iväg med spårningsbart eller liknanade, fast han har ingen som helst koll på hur det fungerar.
Självklart ska han betala över 100 kronor med mynt sen också.

Självklart liksom..

 

Det går bra med ryggen iaf :P
Klarar ju som sagt att ta mig till affären fram och tillbaka. Jag försöker sitta och stå så mycket jag orkar, och tar en kort promenad varje dag. Det ömmar och gör ont, men jag klarar mer och mer för varje dag iaf.

Jag är mycket piggare nu än vad jag var för bara en vecka sedan. Så även om det gör ont, så känns det väldigt positivt. Innan operationen hade jag ont varje dag också, och då blev smärtan bara värre och värre.
Nu går smärtan hela tiden stadigt nedåt, och jag orkar mer och mer för varje dag istället :)
Med mycket vila emellan, så klarar jag mig rätt bra :)

Nu är jag på sjukhuset inför operationen som kommer ske imorgon bitti. Ska strax gå och ta en sista dusch med Descutan (desinfektionstvätt man ska göra innan operation), sen är det dags för att försöka sova. Eller se massa Gilmore Girls avsnitt kanske :P

 

Kom hit till avdelningen vid 18.00. Blev visad till mitt rum och efter ett tag kom sjuksköterskor förbi och berättade vad som skulle ske. Fick handduk, Descutan och finfina sjukhus kläder. Sedan kom de och tog ett till blodprov på mig, samt stack mig i magen med något blodförtunnande medel som ska hindra att man får proppar i samband med och efter operationen. Kommer ta det i 10 dagar framöver. 
Det stack till lite mer än vad blodproverna gjorde, men det var inte så farligt och gick över rätt snart ändå. Tror att imorgon och så är nog den lilla smärtan det sista jag fokuserar på ändå :P

 

Inskrivningsbesöket gick bra det med. Var skönt att få svar på lite frågor och så. Fick prata med narkosläkare, arbetsterapeft, sjukgymnast och ortopedläkare. Tog även blodprov samt en till röntgen på min rygg.

 

Orkar inte skriva så mycket mer nu. Sitter med en liten mini-pc (tack Michael för lånet!) så det är lite halvsvårt att skriva. Dessutom vet jag inte riktigt vad jag ska säga, orkar inte fokusera på mina tankar för att se vad de egentligen är. Istället skjuter jag undan det lite, ser på tv-serier och bara hoppas att tiden ska gå så fort som möjligt.

Bixten saknar jag som sjutton redan!

Första inlägget i för år alltså. Woop woop!

 

Har inte skrivit på ett tag nu. Har vart alldeles för mycket att göra. Och mina tankar har vart alldeles för surriga för att förska få ner i skrift. Iaf en skrift som delas publikt.
2014 är nu över och man kanske borde skriva någon sammanfattning över året? Höjdpunkter och diverse? Men jag orkar inte riktigt. Det har vart ett år som har vart både bra och dåligt, tyvärr mest dåligt. Mitt mående har vart i botten nästan hela året. Många händelser har skett som dragit mig tillbaka, och många händelser som borde ha skett för att hjälpa mig framåt har inte skett. Det har vart problem med det mesta tyvärr.

Nu är det 2015, och hitills har det inte vart särskilt bra heller. Dock har ju endast 9 dagar gått hittills och jag hoppas iaf att i år är året som jag kan få någon slags ordning på mitt liv och mitt mående, och hålla det.

 

Det förra året slutade dock väldigt gott, precis såsom det nya året också började. Min lillebror Sebastian kom ner hit med en kompis och firade nyår med oss och var här i ett par dagar. Det var fantastiskt trevligt att få umgås massa med honom. Dels för att jag saknar hela mina familj så otroligt mycket ibland, och ingen av dom har fått möjligheten att komma ner och hälsa på mig fören nu när han kom. Och dels för att vi inte är uppväxta med varandra, utan setts lite sporadiskt under våran uppväxt och först när jag var i vuxen ålder fått kontakt igen. Så det är fett najs att lära känna honom ännu mer och bara umgås med honom. Han är en fantastisk person också, och det glädjer ju varje storasyskon att se sitt småsyskon växa upp och bli en så vettig människa :)

 

Sen måste jag ju ändå nämna en händelse ifrån 2014 som var riktigt riktigt fantastisk, oavsett all jävla skit som hände. Den 18 Oktober 2014 flyttade mina älskade Blixten in hos mig! Han har skänkt mig så otroligt mycket glädje och kärlek, så mycket som jag inte ens trodde var möjligt. Vissa dagar när det har känts som att mitt hjärta ska gå sönder av sorg och oro har jag kunnat burra ner mitt ansikte i Blixtens päls och bara känna hur jag direkt börjar må bättre. Han är så otroligt söt, fin, rolig, knäpp, smart och bara alldeles alldeles underbar! 
Jag är så grymt jävla tacksam för att honom i mitt liv verkligen! <3
Nu ska jag ta och plugga lite mer, vilket är ungefär allt jag har gjort idag nästan. Tänkte ta och unna mig lite The Sims 3 senare ikväll också. Har en rätt bra familj med hus jag har byggt upp nu som jag bara väntar på att få börja spela med. Tomtens värde just nu är över 730.000 simoleons (eller simdaler som det heter på svenska)!

Den senaste tiden har jag börjat hålla på i köket mycket mer än tidigare.
Tidigare så har mina kökskunskaper bestått av att fritera pommes och koka nudlar ungefär, vilket tillsammans med coca cola och chips har varit min bestående kost.
Nu när jag har behövt spara på pengar och inte haft råd att köpa chips och cola, och när jag faktiskt blivit lite äldre och visare så inser jag att det inte funkar att käka sådant varje dag. Och att det är rätt så kul att laga mat, käka allsidigt och experimentera med nya smaker.

Dessutom har jag insett att det är nästan ännu roligare att baka. Socker är ju alltid gott liksom ;)

Så de senaste veckorna har jag bakat massa nya saker, och testat nya spännande recept. Fortfarande får Martin sköta mestadelen av matlagningen, men jag servar genom att hjälpa till och googla fram bra recept ;)
Jag har lite svårt för matlagning på ett sätt, då det stressar mig väldigt mycket. Men på ett sätt så är det avslappnanade då hjärnan får vila från annat, och jag kan träna på att hantera min stress. När jag lagar mat kan jag experimentera lite men jag följer gärna ett recept. Då måste jag koncenterar mig noga på varje del uti det, blir ganska många moment för min hjärna att hålla koll på. Så ska jag ansvara för själva matlagningen så vill jag snarare vara själv i köket, för att verkligen kunna koncentrera mig på det jag gör.

Så här hemma så lagar antingen Martin maten mestadels själv med min hjälp, eller så lagar jag maten nästintill själv. Eftersom Martin också gillar att laga mat och är riktigt duktig på det, så ansvarar väl han fortfarande för 90% av matlagningen dock ;)

Bakning har jag dock gjort desto mer och börjat bli rätt duktig på. 
Saker jag bakat den senaste tiden är bland annat citronpaj, marängmuffins, magic cookie bars, cupcakes och kakor av olika slag. 

Marängemuffinsen blev helt okej, men vår stavmixer blev alldeles för varm innan smeten var klar och vi kom på att klockan var ganska sent så det troligen lät rätt mycket in till grannen, så slutresultatet blev hårda på utsidan, stort mellanrum på insidan och sen geggig längst ner typ. Gott blev det iaf, och de höll formen som en muffins :P

Här kommer ett recept på citronpajen jag bakade en dag, den var riktigt riktigt god. Kvalade lätt in på topplistan av allt jag någonsin bakat. Riktigt fräsch god citronsmak verkligen, fantastikt gott.
Fräsch citronpaj med yoghurtsås

 

Det absolut godaste jag någonsin bakat måste nog ändå vara Magic Cookie Bars som jag bakade igår. Det var verkligen om en smakexplosion i munnen. Det var faktiskt så gott att jag, Martin och Muaz åt upp det så snabbt att vi var tvungen att göra mer.. :P

Magic Cookie Bars:
-Sätt ugnen på 175grader-
1. Blanda digestivekex med smält smör så du kan lägga det som en pajbotten. Lägg det i en form. (Du kan förgrädda den några minuter om du vil)
2. Sprid ut krossad choklad, nötter och kokos jämnt över bottnen (ca 150g choklad till 23x33 cm form)
3. Häll över kondenserad mjölk,1 burk till en 23x33cm form, (jag tog en halv burk till en lite mindre form, kan tänka mig att två burkar blir bra till en vanlig ungsplåts storlek, vilket jag önskade var så mycket jag hade gjort utav det)
4. Baka i mitten av ugnen i 20 minuter.
5. Låt svalna i minst 30 minuter innan du skär det i mindre bitar.
6. Förvara i kylskåp (eller frysen) ett tag, och avnjut sedan!

Jag hade lite mindre krossad choklad eftersom vi hade mindre form. Hackade mjölkchoklad (ca 30% kakao), choklad med hasselnötter i, jordnötter och cashewnötter. Och sen kokos över det.
Gillar man inte kokos eller inte tål eller gillar någon nöt kan man ju utesluta det och istället öka med andra grejer som man vill. Whatever floats your boat liksom :)

Seriöst så fruktansvärt gott att jag nu måste posta detta inlägg och gå och ta en av de sista bitarna vi har kvar. Klockan är ju iofs sent nu, men vi köpte ju faktiskt en till burk kondenserad mjölk på affären idag ;)

I lördags var jag och Martin hemma hos Johan och Elena på fest. Temat för kvällen var Murder Mystery ala 20tal. Man hade en färdig karaktär när man kom dit med lite bakgrundsinformation och sådant, och så skulle man under kvällen försöka lista ut vem som var mördaren. Vi var lite för få personer tyvärr, och det var rätt ovant för mig som inte ens hållt på med teater de senaste åren (vilket jag tyckte var kul när jag var liten, men bara höll på med i skolan). Men det gick rätt bra ändå, och vi hade det riktigt roligt! Fantastiskt kul kväll, vilket det iofs alltid är med det gänget,:) 

Här är en bild på mig och Martin ifrån kvällen:

Guess what? Jag tog mig inte upp idag heller -.-
Jag skulle vilja banka in lite vett i Morgon-Josefine. Säga till henne att vi faktiskt hade bestämt oss för att hon skulle kliva upp. Men det gick ju inte så bra. Vaknde strax före klockan 13 istället, vilket inte direkt kommer hjälpa med att somna ikväll heller.

Men om jag ser det till den positiva sidan så mår jag mycket bättre idag än tidigare dagar. Fick sova ut litegrann vilket hjälper lite iaf.
En person i min klass skrev till mig igår natt och skämtade lite om att jag borde gå och lägga mig för att vi snart skulle upp och plugga. Kan ju tänkas lite roligt efter jag precis skrivit ett inlägg om den stress som tider å sånt ger mig :P Men det är bara jag som sätter ångest och krav på mig själv oftast, ingen annan. Så istället hjälpte det bara mer att tänka på att det finns folk i klassen som faktiskt tänker på mig och vill ha mig där.
Jag somnade före 4 igår iaf, tidigare än jag brukar!  :)

Sen så vaknade jag vid 13, lika stressigt som tidigare. Men sket i att jag hade sovit över, låg kvar i sängen och tog det lugnt och bara mös under täcket och jobbade bort den stressen. Sen ringde Amanda mig och berättade om en av hennes katter som jag antagligen ska få som hade betett sig knäppt och roligt. Han hade surfat på ett lock ner för trappan ^^ Jag älskar katter, finns inget som gör mig så glad som dom, så jag är glad att jag svarade :)
Jag har annars väldiga problem med att prata i telefon. Ringa folk klarar jag knappt av alls, utan kan bara ringa till mamma och Martin, andra folk i absoluta nödfall. Svara i telefon klarar jag ibland inte heller, speciellt inte om jag inte är beredd på att någon ska ringa. (Bästa sättet om man vill ringa mig är att skicka ett sms ett tag innan och säga att man tänker ringa, då finns det större chans att jag vågar svara). Annars fungerar smskonversationer eller över facebook bra för mig! Snapchat också :P

Sen är ju Amanda alltid glad och trevlig, så det var ju perfekt sätt att starta dagen på :)

 

Så idag tänker jag istället inte på hur mycket jag missat i skolan, utan på att det finns schyssta människor i klassen och att jag nog kommer hinna plugga ikapp ändå.
Jag tänker inte på att jag försovit mig massa, utan tänker istället på katter och hur söta dom är ^^

 

Ångestmonsret som jag hade igår är inte alls lika starkt idag! Idag kan jag andas utan att det känns som om något sitter på bröstet på mig, utan att det känns som att varenda andetag ska bytas ut till gråt.
Jag känner fortfarande en oro inom mig, men den är inte lika stark som tidigare dagar, utan mer på normalnivå bara.

Nu ska jag spela The Sims 3 igen, kommit till generation 3 i Legacy Challenge nu! Ska ta och skriva mer om det någon dag här snart tänkte jag. Blir ofta mest "deppiga" inlägg här i bloggen. Men det är för att jag känner mer för att skriva av mig när jag inte mår tipptopp. Att skriva av mig hjälper mig också att sätta ord på mina känslor, vilket hjälper mig själv att förstå dom mer. Och det är ju min blogg, så jag skriver och gör vad fan jag vill i den :)
Men inlägg om The Sims kommer snart, för det vill jag skriva om :)

Idag har jag haft en riktigt jobbig dag. Eller ja, jobbig period nu ett tag som sagt. Men de senaste dagarna har det ökat ännu mer (trots att de svårigheter jag har i livet just nu faktiskt blivit bättre) tyvärr, och idag har allt känts svårt.
Idag har jag känt ångest hela dagen. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det känns som om det är något riktigt riktigt tungt i bröstet på mig. Jag har pendlat mellan att känna för att skratta rätt ut, för att sekunden efter känna för att börja gråta. Inget av det känns bra direkt, utan jag har känt mig ledsen på något sätt hela tiden typ. Det har inte riktigt stått rätt till helt enkelt.

 

Inte blev det enklare heller när jag insåg att jag hade missat lektioner idag. Trodde det var imorgon och i övermorgon vi hade lektioner, men det visade sig vara idag och imorgon.
Jag missade redan en tenta förra veckan (på grund av ångesten, försov mig eftersom jag inte kunde sova), så det kändes ju inte direkt bättre nu.. Speciellt inte när jag såg att personer i klassen pratade om något besök på ett museum vi tydligen skulle göra imorgon och idag? Information som jag helt hade missat. Behöver försöka ta reda på mer om det imorgon..

 

Som tur var så kom Martin hem precis när jag kände för att bryta ihop helt och inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Han kom hem en timme tidigare än vad jag hade trott, och hade planerat att göra kött, pommes och pepparsås till middag, något som jag efterfrågat ett tag nu då jag vart riktigt sugen på pepparsås (att doppa pommesen i, köttet skiter jag som vanligt rätt mycket i :P)

Inte konstigt att han tror att jag kan läsa hans tankar ibland, när det nu verkade som att han helt och hållet hade läst mina ^^
Fick en kram, han lyssnade på mig när jag förklarade att jag inte mådde bra, och han lyssnade på mig hur jag ville ha pepparsåsen gjord. Vi har ibland lite kommunikationsproblem med varandra, men idag kände jag att han helt och hållet lyssnade på mig. Och det gjorde att jag mådde så mycket bättre.
Han undrade om vi inte kunde göra pepparsåsen i stekpannan med köttet, så höll sig köttet lite bättre och blev saftigare också. Men eftersom jag ställt in mig på hur jag skulle göra pepparsåsen, och det var precis det jag var sugen på, så var det alternativet inte så intressant för mig. Kände direkt när Martin föreslog det att jag bara ville gråta ännu mer, och inte ha någon mat alls.. För att det blev fel. Därför att jag kollat recept på pepparsås som man gör i i en kastrull, och det var det jag var inställd på. Men istället för att bryta ihop så andades jag lite extra och förklarade några gånger för Martin att jag inte ville ha det på det sättet. Och han lyssnade på mig och förstod mig, och jag kände mig gladare.

Vi käkade framför första avsnittet av andra säsongen av Under The Dome och efteråt spelade jag massa The Sims 3 igen. 

 

The Sims 3 är verkligen världens bästa spel! Jag kan försvinna in i timmar och bara spela det. Ibland gör jag inte ens särskilt intressant saker, utan bara spelar som en helt vanlig familj med ungar som sköter skolan och föräldrar som jobbar. Har verkligen blivit expert på att få mina simmar att vara så glada och utvecklas så snabbt som möjligt! Kör numera på hastighet 4, och köar oftast en väldans massa saker. Har blivit expert på att planera helt enkelt ^^

(när jag spelar the sims tänker jag inte på något annat än det heller, så då mår jag rätt så bra, så perfekt spel)

 

Planera i verkliga livet måste jag bli bättre på dock. Planering ger mig också ångest, men jag har insett att jag behöver någon slags struktur för att klara det jag behöver. 
Jag har kommit fram till att jag ska skaffa en kalender av något slag, och där skriva i allting som är viktigt att det görs i tid. T.ex lektioner, tentor, läkartider etc. Och planera vad jag ska plugga för något, inte någon exakt tid men hur mycket jag behöver plugga per dag.
Så att en dag t.ex kan se ut så här:

10.00-11.00 - Lektion A
12.00-13.00 - Lektion B
S. 20-30 i Boken. 

För mig fungerar det nämligen inte att sätta en tid då jag måste studera. Att planera in saker som inte egentligen behöver någon fast tid blir bara onödigt svårt. Då sätter jag mig ner med plugget den tiden jag bestämt mig för, känner en himla massa ångest över det, gör något helt annat (typ städa huset eller nått), och fortsätter ha ångest tills jag antingen gjort det (vilket då tar väldigt väldigt lång tid = väldigt lång tid med ångest) eller ignorerar bort det i min skalle så ångesten försvinner för stunden men dyker upp kraftigare igen när jag inser att jag glömt bort det och inte gjort det. 

Tidpunkten får för stort fokus för mig, och ju längre tid det gått ifrån den originella tiden jag tänkt studera desto sämre mår jag. Sätter jag en tidpunkt så tänker jag automatiskt bara på hur lång tid ifrån den tidpunkten det gått. T.ex om jag bestämmer mig för att plugga klockan 11.00. Då får jag ångest och ju längre tid som går, desto mer ångest får jag över att klockan nu är t.ex 15.00 och det alltså har slösats bort 4 timmar.
Om jag istället fokuserar på att det är 10 sidor jag ska göra, i dag, så blir det enklare. Jag kan fortfarande tänka på tider och så, men jag tänker då mer på att klockan är t.ex 15.00 nu och i eftermiddag skulle en kompis komma förbi, så det är lika bra att få det gjort nu. 

Ibland kan det ju fortfarande hända att jag skjuter upp de där 10 sidorna tills klockan egentligen är alldeles för sent för att studera och jag borde gå och lägga mig. Men det händer faktiskt inte så ofta, och då försöker jag tänka på att jag ska läsa dom där sidorna bara, och inte vad klockan är. För då börjar jag automatiskt tänka på hur lite tid till sömn jag får nu, och hur jag snart ska kliva upp egentligen..

 

Nu är klockan strax över 1, och jag kan inte låta bli att börja tänka på att jag ska kliva upp rätt tidigt och dra på lektion imorgon..
Jag kan inte slappna av nog för att sova den senaste tiden, utan somnar helt enkelt när min kropp och hjärna blir alldeles för utmattad. Har provat att ligga i sängen i mörkret utan att göra något mer än att bara slappna av och försöka tänka på trevliga saker, men det tar många många timmar. Så nu sitter jag uppe och kollar tv-serier tills jag iaf känner hur trött min kropp är så hoppas jag på att kunna ignorera ångesten och jobbiga tankar och tänka på trevliga grejer så jag lyckas slappna av och somna iaf.

 

Runt 9 är det som fungerar bäst för mig att sova har jag kommit fram till. När jag lyckas med det, att ha en normal dygnsrytm och sova runt 9 timmar varje natt, då mår jag som bäst.
Just nu fungerar det inte särskilt bra alls. Somnar runt 5tiden varje natt och har vaknat runt 10-12.30 hela veckan. När jag mår bra så brukar jag vakna ganska långsamt, snooza några gånger, och låta mina drömmar övergå till dagdrömmar jag bestämmer lite mer själv över. Samma sak gör jag när jag somnar, fast då tvärtom såklart. Brukar beskriva det som att jag ligger och kollar på film i mitt eget huvud, jag tänker upp en drömvärld, ibland med mig själv som huvudrollen, ibland med någon helt annan. Ibland är det verklighetsförankrat (dvs jag tänker vad som händer mig sen, efter jag pluggat klart t.ex, eller jag tänker på hur mitt liv ordnar upp sig från där det är nu) och ibland så är det fortfarande jag som är huvudperson men har växt upp på ett helt annat sätt tex. Svårt att förklara riktigt, men tänk er lite hur J.D i Scrubs gör typ :P
Iaf så brukar jag somna genom att ligga i 30-60 minuter och tänka sådana drömmar som sedan går över till riktiga drömmar och jag somnar. Så fungerar det när jag mår som bäst. Så sover jag sen bra, vaknar och snoozar lite (mer om det är lediga dagar och jag inte behöver kliva upp och iväg någonstans såklart) och mår bra. 
Nu fungerar det mer så att jag inte kan tänka de där tankarna. Ångesten tar över och om jag ens klarar av att komma in i min drömvärld så tar negativiteten över även där. Så jag somnar istället efter 3-4 timmar i sängen, när min hjärna helt enkelt är för utmattad för att orka hålla på nå mer typ.
Och så vaknar jag till direkt varje morgon. Vaknar till som jag blivit skrämd av något typ fast jag har vart ledig och haft chansen att vakna upp i lugn och ro varje morgon. Går från sovande tillstånd till klarvaket på en sekund. Känner mig stressad.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men jag som älskar att sova, tycker det är riktigt jävla jobbigt att ha problem med sömnen. 

 

Nu ska jag försöka se ett avsnitt Angel och sen känna av lite hur jag mår. Jag sitter redan nu och gäspar och är trött, men det är inte riktigt tillräckligt för att kunna slappna av nog för att somna tyvärr. Att lägga sig i sängen just nu ger direkt bara massa mer ångest. Så himla irriterande -.-
Jag vet att jag har lektioner tidigt imorgonbitti, men har med flit struntat i att kolla exakt vilken tid det var nu igen. För börjar jag tänka på det nu så börjar jag tänka på exakt hur lite sömn jag egentligen kommer få, och ångesten kommer bara bli värre.  Jag kommer ju ändå få för lite sömn och vara trött i morgon, så spela roll redan nu exakt hur mycket för lite det blir. 
Tar det precis innan jag går och lägger mig och jag behöver ställa alarmet istället. Så ska jag försöka att inte fokusera på att det är för lite sömn eller något fram tills dess eller sen heller. Kolla på Angel nu och bara gå in och lägga mig sen, krama Enöra litegrann och kanske fundera på hur jag ska bygga mitt hus vidare i The Sims, eller hur jag kan spela vidare från där jag är nu. Något att tänka på som inte är ångestfyllt helt enkelt.

Jag har haft en dålig period på sistone. Eller, jag har ofta dåliga perioder, varvade med bra. Men på sistone så har det vart ganska mycket dåligt tyvärr.
Det har hänt mycket för mig  de senaste åren. Jag har flyttat från tryggheten med att bo hemma hos mamma, till en stad 70 mil bort där jag nu lever i ett samboförhållande och behöver ta allt eget ansvar själv.
Det har faktiskt varit riktigt svårt för mig. Hade jag inte mellanlandat på Livslinjen (studerade två år på folkhögskola utanför Uddevalla) och lärt mig lite mer om hur jag själv fungerar, och fått dem verktygen jag fått, så skulle det förmodligen ha varit ännu svårare.

 

Jag har insett nu att jag har dåliga och bra perioder. Att de inte enbart styrs av om det går bra eller dåligt för mig i livet, utan de kommer lite som de vill.
Att jag ständigt har problem med ryggen (skolios som sagt, väntar på operation), har ont hela tiden oavsett om jag gör något eller inte, bidrar ju mycket till att jag mår dåligt iofs. Det är svårt att vara pigg och glad, när man måste lägga koncentrationen på att det gör ont. 
Att det sedan finns mycket annat som krånglar för mig i livet, gör det hela ännu svårare. Jag känner ofta att jag inte är gjord för det här samhället. Att jag inte riktigt passar in.

När motgångar inträffar så tar jag det hårt. Känner att all världens olycka händer just mig. Att det på något sätt är mitt fel, och ångesten blir ett faktum.

 

Men jag jobbar mycket på att försöka må bättre. Att inte klandra mig själv för att jag mår som jag mår eller beter mig som jag gör då. Att inte tänka på att samhället är orättvist och jag inte passar in. Istället försöka göra så gott jag kan, och hoppas det går bättre så småningom.

Har dock insett att jag behöver hjälp med det. Samtal iaf eller kanske någon slags medicinering?

Enda problemet med det är att jag har så svårt för att ringa folk. Har så svårt för att behöva ringa och tjata mig till hjälp. Jag vet att jag mår skit över att må som jag gör psykiskt, jag vet att jag mår skit över att min rygg är som den är. Men myndigheterna förstår det inte. Jag har, under bättre perioder, klarat av att ringa och försöka få tider och hjälp för min rygg. Men jag har inte fått riktigt den hjälpen jag bett om, trots att jag förklarat och försökt trycka på så gott jag kan. Folk säger åt mig att jag måste ringa hela tiden, tjata och försöka få in det i deras huvuden. Men varför ska jag göra det? Jag förstår inte varför de inte kan lyssna på mig, och förstå mig. Varför måste jag överdriva och tjata för att få hjälp med min rygg? Räcker det inte med att jag förklarar att jag inte ens kan bära hem matkassen i från affären därför att mina axlar gör för ont. Att jag har sådan utbuckling på ryggen nu att jag inte kan sitta bekvämt på en endaste stol någonstans, så till och med korta bussresor gör att jag får ondare i ryggen. Att jag ständigt har ont i ryggen. Fungerar inte vårt samhälle så, att jag ska få den hjälpen då? Varför måste jag tjata på dom, förklara om och om igen och tydligen hela tiden bli misstrodd samtidigt som jag får noll information?
Det är därför jag känner att jag inte passar in i samhället. Folk säger till mig "men ring dom", "tjata på dom", "du måste ringa och trycka på". Men jag har ringt dom, jag har försökt förklara och trycka på så gott jag kan. Men när läkaren säger till mig "Jag förstår att du har ont, jag tror på dig, jag skriver upp här att du kan komma in med jättekort varsel om det skulle bli en tid ledig till och med" då tror jag på att dom tror mig. Men sen går tiden, de hör inte av sig. Jag fortsätter att ha ont, och får ondare och ondare. Men för att få den hjälp jag behöver, så måste jag tydligen tjata och hålla på? Varför? Varför funkar samhället på det sättet? Jag har jättesvårt att förstå det, och jag har jättesvårt att hantera det. 

 

Jag har insett att en av de saker jag har svårast med är att inte bli förstådd. Jag hatar att bli missförstådd, eller inte lyssnad på. Jag överförklarar ofta saker, och upprepar dom. Även om det inte är "viktiga" saker. Men för mig är det så viktigt att bli förstådd. Att bli lyssnad på. Lyssnar inte någon på mig, så känner jag mig som att jag är den som gjort fel. Förklarade jag inte tillräckligt? Förstod inte personen hur viktigt det här var, iaf för mig? Och det leder till jättemycket ångest för mig.
Jag har på sistone börjat lägga in "Förstår du?" i slutet av mina meningar när jag pratar med folk, speciellt när jag pratar med min sambo. Han fungerar nämligen så att han tycker att det är tillräckligt tydligt att säga en gång att man lyssnar. Men för att det ska vara tydligt för mig att någon lyssnar, så måste den bekräfta att den faktiskt har lyssnat på det jag sagt också. Humma bejakande eller säga någonting som gör att jag förstår att den tagit in vad jag sagt. Det är jätteviktigt för mig. Därför fungerar det här med "förstår du?" ganska så bra för mig.

Tyvärr funkar ju det inte över telefonen lika bra, speciellt inte med myndigheter.
Har jag ringt till läkaren och förklarat hur ont jag har, den har lyssnat på mig och sagt att den förstår, då utgår jag också från att den förstår. Och ju längre tid det går, desto mer ångest känner jag då. Ångest över att jag tydligen hade fel som utgick från att de faktiskt förstod (även fast den sa att den förstod). Ångest över att jag skulle vart ännu tydligare. Ångest över att behöva ringa upp igen och förklara igen. Därför att vad säger att personen kommer förstå mig den här gången då? Att bli missförstådd gånger två ger bara ännu mer ångest.
Till slut blir det oftast alldeles för mycket med mina känslor, ångesten växer så stark att jag inte kan hantera det vardagliga livet.
Och då blir det lätt att jag skiter i det istället. Att jag försöker tänka bort mitt ryggont, eller acceptera att det är som det är bara. Jag struntar i att tänka på läkare och hur jag bör kontakta dom. För då försvinner ångesten, iaf för stunden.. 

Dock blir ju det här ett momentum 22 när det gäller mitt psykiska måeende. Jag får för mycket ångest för att försöka kontakt läkare och få den hjälp som jag behöver, därför att jag är så orolig över att de inte ska förstå mig. Jag struntar hellre i att ha kontaktat någon, än att kontakta dom och bli "shut down". Dock har jag ju insett att jag verkligen behöver hjälp med min ångest och mitt psykiska måeende så jag ska klara av livet i övrigt. Och då blir det ju lite svårt..
Samma sak är det lite för ryggen också. Jag vet att jag behöver hjälp med det, och kommer må bättre om jag bara får den hjälpen. Men det är ju så svårt!

 

Aja, jag jobbar på det iaf. Så gott jag kan :)

Nu orkar jag inte skriva nå mer, det här inlägget blev visst rätt långt :P

Nu ska jag istället rymma vidare till den värld där allt är perfekt. Där alla får sina drömjobb och lever ett lyckligt liv, utan några som helst direkta svårigheter.
Jag ska smita vidare till min spelvärld, jag ska spela massa The Sims 3! :)

Var ett tag sedan jag skrev här nu, som vanligt.
Mitt liv fortsätter som vanligt att vara en berg-och-dalbana. Det känns dock som om det oftast går mestadels nedåt, och inte så mycket uppåt.

Iris som jag skrev om i förra inlägget finns inte med oss mer. Hon avled bara någon vecka efter att vi fått henne.. :/
Jag går fortfarande sönder inombord varenda gång jag tänker på henne och all den fantastiska kärleken hon gav mig, och saknaden känns enormt stor.
Försöker att fokusera på att hon iaf fick ett fantastiskt liv det korta liv hon hade, och all den glädje och kärlek hon både spred och förhoppningsvis kände.
Jag tror aldrig jag har älskat något så mycket som jag älskade henne..

Ryggen fortsätter att vara skräp också.
Ont hela tiden börjar bli rätt jobbigt alltså, men hoppas väl på en operation snart iaf. Tänkte jag skulle ta och skriva ett blogginlägg om min rygg och förklara lite mer. Vad skolios är, vad som har hänt, vad som ska ske och hur det påverkar mig. Men det kommer någon gång då jag orkar sätta mig ner och fokusera ordentligt på texten, idag har jag skolarbete som kräver min uppmärksamhet. 

Det är väl en av uppförsbackarna nu iaf, att jag har börjat studera nu. Bibliotekarie på Borås Högskola, vilket varit min dröm sedan jag var liten. 
Klasskompisarna känns schyssta, resterande studenter känns schyssta, campusområdet känns schysst och ämnet känns rätt schysst det med. Så jag tror nog att det kommer bli helt okej det här :)

I övrigt spelar jag en massa massa The Sims 3, läser lite böcker, dricker lite för många öl och umgås med vänner när jag orkar ta mig ut någonstans. Börjat baka och våga mig på att experimentera lite mer i köket också. Tidigare har jag bara lagat nudlar och pommfritt, så kände att det var lite dags nu.
Slänger nog upp något recept eller så sen nån gång :)

Nu ska jag återgå till pluggandet!

Tar en paus från The Sims ett tag och drar till Kreta i en vecka :) 

Åker med min sambo, hans mor (som fyllde 60,därav den här resan. Grattis!), hennes sambo, hans bror och hans bror flickvän.

Ska bli skönt att bara umgås med (svär) familjen och njuta i solen en hel vecka! :) 

• 13 augusti 2005 stoppades Pete Doherty i tullen på Oslos flygplats Gardermoen efter att de hade hittat små mängder heroin i hans kläder. Babyshambles var bokade att spelade på Øyafestivalen i Oslo klockan 17:05, men Doherty hölls kvar i tullen i tre timmar. Han släpptes efter att festivalarrangörerna betalat 8 000 norska kronor i böter för hans droginnehav. När bandet slutligen dök upp på scenen var Doherty sjuk (dvs drogpåverkad som fan) och spydde på scen efter 20 minuter.
• 16 juni 2006 klockan 01:15 skulle Pete Doherty och hans band Babyshambles ha sin första svenska spelning på Hultsfredsfestivalen, Hultsfred. Han blev dock stoppad av tullen på Arlanda flygplats efter misstankar om att han var drogpåverkad. Babyshambles var inte uppe på scenen förrän klockan halv tre på natten, med en uppenbart drogpåverkad Pete Doherty i spetsen. Det slutar med att Doherty slänger en gitarr i huvudet på ett fan och grips av polis.
• Juni 2009 bokar Peace and Love in Pete Doherty och hans band Babyshambles till att spela på festivalen, trots att de också tidigare har varit bokade till festivalen men ställt in. Och trots alla problem med Pete Doherty innan.
• Juni 2014 så ändrar sig Peace and Love efter påtryckning (dvs hot om att inte sponsra längre) från en av sina sponsorer (Dalarnas Tidningar, DT) och avbokar Kartellen som skulle ha spelat på festivalen. "Det är mycket droger och kriminalitet kring dem", säger Peter Holmbom på DT.

 

 

 

Så här stod det i Aftonbladets artikel om det hela:

– Det handlar inte om var de står för politiskt. De är i alla fall Sveriges mest skandalomsusade grupp. Det är mycket våld, droger och kriminalitet kring dem, säger Peter Holmbom.
Men de är väl drogfria och har avtjänat sina straff? Är man förevigt dömd då?
– Nej nej. Det kanske är så att de i dag är helt okej, men min bedömning är ändå att det sammantaget är tillräckligt mycket för att det inte ska kännas helt hundra. Utifrån sponsringspolicyn anser jag att det är korrekt. Det handlar om allas rättigheter och nolltoleransen mot alla typer av diskriminering.
Det är alltså diskriminering de gör sig skyldiga till?
– Nej, det kan man inte hårddra det till. Jag har inte gått in i detalj på vilka delar det är, mer helhetsbilden.

Riktigt kassa svar, han pratar om att det är helhetsbilden det handlar om men samtidigt kan han inte svara alls på vad för något som ingår i den helhetsbilden.
Anledningen till det är för att om vi går in på detaljnivå och kollar på vad det nu är för delar som de har problem med så kommer inte deras argument att hålla.
Det finns artister som suttit länge i fängelse som spelat på Peace and Love. Det finns artister som haft stora problem med droger som spelat på Peace and Love. Det finns artister som sjungit på scenen på Peace and Love om droger och våld. Det finns artister som framfört låtar som till och med uppmanar till våld och droganvändning på Peace and Love.
Så vad är det då som gör att Kartellen inte får spela?

Att påstå att det inte handlar på något sätt om politik eller deras åsikter är bullshit. För det är precis det det handlar om, och det är därför de babblar om helhetsbild istället för att ge något bra argument.
Sebbe Staxx har rappat och snackat skit om Jimmie Åkesson, och det är där problemet ligger. I år så är det valår i Sverige, och alla går runt på sina tår. Sverige blir bara mer och mer fegt. Att öppet uttala en stark åsikt emot något parti är tydligen inte okej längre. Iaf inte om det partiet råkar vara SD..

Och det är därav Kartellen inte får spela på Peace and Love. DT och P&L Foundation är fega jävlar som bryr sig mer om att ingen stackars Sverigedemokrat ska bli sura på dom, än att folk faktiskt ska få framföra sina åsikter och musik. Fegt är vad det är, och det är helt rätt av Stefan Sundström och de andra artister som inte accepterar sådan här skit och därför ställer in sina spelningar i protest.

Såklart kommer folk och kommenterar om att det inte alls är SD som är dumma och rasistiska. Det är bara några dumma idioter i partiet, precis som det finns idioter i andra partier.

 

Ja, det finns alltid idiotiska människor. Och de kan dyka upp vart som helst, i vilken partitopp som helst.

Men i SD är de ju för fan i majoritet! Fler och fler stora namn inom partiet uttlar sig rasistiskt och på andra sätt nedsättande.

Så ni säger att vi inte kan säga att SD är dåliga eftersom det är några få personers fel. Jag säger att det är majoriteten i SD som gör fel och därav så är faktiskt SD dåliga!

Jimmie Åkesson utgör inte hela SD. Så bara för att han inte uttalat sig öppet rasitiskt eller nedsättande så betyder inte det att SD är bra. Speciellt inte när nedsättande och rasistiska kommentarer verkar vara praxis för restrerande förbundet. SD ÄR RASISTISKA!

 

SD ser ner på kvinnor också:
Som Tommy Hansson som inte läst en enda bok av Alice Munro, men endå klagar på när hon vinner nobelpriset i litteratur. Därför att det måste ju ha varit kvotering som gjorde att hon vann. Eftersom hon var kvinna och dessutom förståndshandikappad. För det kan ju inte bero på hennes böcker iaf, för de måste vara värdelösa. Det är Tommy helt övertygad om. Därför har han inte läst hennes böcker och kommer aldrig göra heller. Men kvotering var enda anledningen till att hon vann, det vet han...

Dessutom så tycker Tommy att alla feminister är halvgamla fruntimmer med mammakomplex som inte lyckats få en karl på kroken. Tänka sig så rätt han har. Vi kvinnor är ju ingenting om vi inte lyckas fånga en karl, då är det inte så konstigt att vi springer runt och blir tokiga feminister...

Eller som det här:
Kommunstyrelsesammanträdet i Karlskrona fick avbrytas alldeles nyss efter att Bruno Carlsson (SD) sagt att ”det är uppfriskande med kvinnor som är i övergångsåldern” om Åsa Gyberg-Karlsson (V).
Strax innan hade hon protesterat mot att Bruno Carlsson uttalade nedlåtande mot somalier och sa att alla från Somalia är analfabeter.
– Han ljög och hetsade mot folkgrupp och då protesterade jag, säger Åsa Gyberg-Karlsson.
– Jag blev riktigt förbannad och slog näven i bordet. Och då fick jag en härskarteknik i ansiktet.
Bruno Carlsson säger att han bett Åsa Gyberg Karlsson om ursäkt.
– Men händelsen är en skitsak. Det är känt att kvinnor i övergångsåldern har ett häftigt humör, säger han.

Eller som när två muslimska kvinnor blev misshandlade såpasst brutalt att den ena kvinnan svimmade av. Och allt Jörgen Fogelklou kunde kommentera från rättegången var att det var skandal att den ena kvinnan behövde ha en tolk eftersom hon bott i Sverige i så många år. Faktumet att hon blviit misshandlad tyckte inte Jörgen var så viktigt, speciellt inte det faktumet att hon blivit misshandlad just för att hon var muslim.

Sen har vi ju Erik Almqvist som tycker att män har bättre åsikter än kvinnor. Och att våldäkter skulle kunna undvikas om svenska tjejer var mer "självbevarande" (begränsad invandring ska också hjälpa såklart..). Många fall av våldtäkter hade kunnat undvikas om offren bara var mer försiktiga. 
Trevligt victim blaiming..

 

Ja, skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Men jag pallar inte mer, jag börjar bli för arg igen. Läs själv, finns hur mycket info som helst ute på nätet. SD är rasistiska, ser ner på kvinnor och tycker att homosexualitet är onaturligt. Fatta nånting! Fuck SD!

Altså, på den senaste tiden har det vart mycket debatter om SD och deras besök på arbetsplatser. Många som är upprörda över att folk inte vill släppa in stackars lilla Jimmie och hans rasistgäng på deras skolor eller arbetsplatser.

 

Men vad fan finns det att vara upprörd över?
SD är ett parti där folk som sitter i partitoppen upprepade gånger uttalar sig grovt rasistiskt. De kallar muslimer för terrorister och parasiter. Sprider lögner om att alla muslimer är på ett sätt.

Hur fan kan folk gå på det?

 

Jag har en kompis som är muslim. Eller ja, egentligen har jag rätt många kompisar som är muslimer. Vissa av dom är mer hängivna i sin tro, medans vissa mer bara firar högtiderna. Precis som det är för alla mina kristna kompisar. Har vänner som går i kyrkan varje vecka, och vänner som bara firar påsk och jul.

Man kan inte dra alla över en kam. Muslimer är inte onda.

Men det är den bilden SD försöker sprida. Hävdar att vi är på väg mot sharialagar i Sverige om inte de gör någonting. Ingen av mina polare vill ha sharia, varken de som är muslimer, de som är kristna eller de som är ateister. Men SD försöker sprida bilden av de farliga muslimerna och deras farliga idéer och lagar.

Men det är SD som är dom farliga!
Som den nämndemannen från SD som i en överläggning i ett mål säger att det inte gör något att en slöjbeklädd muslimsk kvinna har blivit påkörd. Just för att hon var muslim och hade slöja. Och han får ändå sitta kvar som nämndeman.. Sånt skrämmer mig!

 

Hela SD skrämmer mig.
Det är odemokratiskt att inte släppa in SD på skolor och arbetsplatser säger folk. Trots att det finns folk på dessa platser som SD kallat för parasiter, folk som SD vill skicka ut ur Sverige. Folk som är helt normala människor som är lika mycket värda som vem som helst annars, men som SD ser ner på för att de är född i ett annat land eller säger sig tillhöra en annan religion.
Konstigt att dessa människor känner sig otrygga med att ha SD på deras skola eller arbetsplats eller?

 

Dessutom så har folk blivit nekade till att ha budskap mot rasism på sig när SD ska vara där på besök. Vart fan är demokratin i det då?? Att vara mot rasism betyder att man tycker att alla ska behandlas lika. Att vara mot muslimer betyder bara att man är dum i huvudet och ser ner på vissa människor och därför tycker att alla människor inte ska behandlas lika. Ser ni skillnaden? Att vara mot rasism är demokratiskt, att vara för det (vilket SD fucking är!) är odemokratiskt! 
Du får alltså inte bära en pin eller t-shirt där det står att du är emot rasism på. Men du får stå där med ditt parti och snacka massa lögner och trycka ner på människor. 

Så nej, det är inte odemokratiskt att inte släppa in dom. Deras yttrandefrihet ska inte inkränkta på andras!

Som min vän Kaptenen skrev:
Lär dig svenska med Sverigedemokraternas Fascistiska Ordlista- SDFOL
Vänsterextremist (substantiv, en/-en/-er): Anställd i den offentliga sektorn som värnar om allmänheten framför att låta en klick idioter kräva sin yttrandefrihet för att begränsa andras.

 

 

Jag börjar bli så jävla trött på det här nu helt enkelt. Kärlek och solidaritet, varför ska det vara så svårt?

Så här är mitt ramblande arga inlägg. Ber om ursäkt om jag använt mig av slarviga uttryck eller nåt. Men jag är för arg för att skriva en ordentlig text just nu.

Jag är arg, ledsen och besviken på vart världen är på väg helt enkelt. Fuck SD! Krossa Rasismen! Rösta rött!

På sista tiden har det vart mycket. Skola, politik, sjukhusbesök, familj och massa annat. Saker som har stressat mig och oroat mig.

Men det har vart mycket roligt också. Jag har sprungit omkring och lekt i lekplatser om nätterna, ramlat den roliga gatan fram (dvs druckit öl på andra lång) och bara allmänt umgåtts och haft det kul med mina vänner. Har ätit goda middagar, spelat roliga datorspel och sett på bra filmer med min älskling. Och sett på massa massa tv-serier.

Snart ska jag åka och hälsa på hemma i Gävle i en vecka också. Träffa min familj, leka med mina syskonbarn, dricka öl med vänner och fira min stora lillebror som fyller 18 :)

Här är några bilder ifrån när jag var i Malmö :) Hälsade på Love och Katya, samt var med på Kämpa Showan demonstrationen. Antifascism är självförsvar!

Jag, Love och Katya :)

Och en bild på Tompan, Kays katt ^^

Har idag sett på Uppdrags Gransknings dokumentär om Göteborgskravallerna. 

Jag har sedan länge varit medveten om vad Göteborgskravallerna är och handlingen i det stora hela. Men då jag bara var 10 år när det skedde och inte ens boende i Göteborg då, så visste jag inte så mycket om hur själva demonstrationerna gick till och så. 

Väldigt givande dokumentär, och samtidigt är det juså jävla sjukt hur det gick till där alltså.

Hur poliserna vid upprepade tillfällen frihetsberövade hundratals fredliga demonstranter under väldigt lång tid, utan att ha någon misstanke mot dom, och utan att göra något åt de få personer de kunde ha misstanke om. 

Demonstrationen vid järntorget hade jag inte hört om tidigare t.ex. Där en fredlig demonstration pågår när en liten grupp motdemonstranter går till attack mot dom, och polisen gör ingenting åt det. De hade sambandscentral med kontaktpersoner och demonstrationsvakter, vid flertal tillfällen meddelade de att de fanns skadade demonstranter och att de behövde hjälp, och det fanns dessutom en polisgrupp "Alpha" som var tilldelad att hjälpa till vid demonstrationen om det behövdes. Polisen borde ju då ha skickat dit folk för att gripa och avlägsna dessa personer som störde den fredliga och tillståndsgivna demonstrationen. Men nej, istället så svarade att de inte var där för att skydda demonstranterna, så de skickade inte dit nått. 

 

Det avgår sedan ett demonstrationståg därifrån som går ned mot Vasaplatsen ochdär en Reclaim the street fest även har startats. Samma personer som angrep de vid järntorget kommer nu även de till Vasaplatsen, igen endast för att spöa upp vänsterfolk helt enkelt. Poliserna gör även denna gång, ingenting. Tvärtom så stänger de ännu en gång in fredligt folk, denna gång de som deltog i Reclaim the Street festen genom att forma en avspärrning runt hela området. De släpper dock vid ett flertal tillfällen både in och ut de personer som är där för att sabotera och slåss, medans festdeltagarna inte får lämna området. De går själva inte heller in och hjälper till att skydda deltagarna mot angriparna.

Polisens komradio "Det är lugnt här, de har sin fest. Allt är lugnt"

Trots det bestämmer sig ändå ledningen för att storma och avbryta festen och lite smått kaos börjar utbryta. Ett gäng aktivister börjar kasta sten emot 5 poliser lite längre upp på gatan och en av dom träffas i huvudet. En polis skjuter då ett varningsskott och aktivisterna börjar retirera och springa åt andra hållet, polisen skjuter sedan 3 varningsskott till och efter ett litet tag ytterligare 3 varningsskott. Under den tiden så retirerar aktivisterna helt och ett flertal poliser har anlänt till platsen. På en film som är filmat av en privatperson så ser man ett 20 tal poliser som står vid deras kollega som träffats i huvudet av en gatsten och hur några håller på att hjälpa honom upp. En kille ifrån aktivisterna, Hannes, är ensam framme vid polisen och kastar några gatstenar mot dom. På filmen ser man även hur ytterligare minst 20tal poliser är precis framme vid deras kollegor. Inom de närmsta 100metrarna fanns dessutom minst 60tal poliser. Hannes blir då skjuten. Han är ensam, obeväpnad förutom en smal träpinne han har i handen och de två gatstenar han tagit upp från backen och kastat. Efter att ha kastat den andra, så blir han skjuten av en polis.

Polismännen själva säger att det var 200 aktivister som attackerade dom, och att det var 4 ensamma poliser som skyddade sin skadade kollega. Filmerna visar 40tal poliser mot Hannes ensam. Han blir ändå skjuten. Och åklagaren godkände polismännens uppgifter ändå.

Förundersökningen mot polisen för att de sköt Hannes lades dessutom ned. Med i rättegången hade de en filmsekvens från händelsen, som hade manipulerats. En talkör som skrek slagord hördes bakom Hannes, trots att ingen sådan fanns på plats för händelsen.

 

Av allt filmmaterial polisen lämnade in till åklagaren så fanns det inte med något som helst övervåld av poliser (trots att hur många sådana filmklipp som helst fanns, de hade helt enkelt klippt bort det ur klippen), de visade inte heller hur korsningen där Hannes var helt tömdes på folk efter de första 4 varningsskotten. De skapade en illusion av att demonstranterna var i upplopp och de var ensamma mot många. Trots att fallet var helt tvärtom. 
"Klippningen var pedagogisk och ljudet med talkören var ett bättre ljud än originalljudet". Filmklippen bedömdes vara manipulerade, men polisen som klippt ihop dom dömdes inte för tjänstefel. 

Polisen sköt även rätt in i en flyende folkmassa, en lyktstolpe träffades av en kula och en man var bara en hårsmån ifrån att bli träffad i huvudet. Filmer finns även där som visar på hur lyktstolpen blir träffad, men utredningen om skotten in i folkmassan lades även den ner. 
Filmklippen som de klippte bort visar även hur de sparkar mot människor som sitter ned, hur de slår med batonger mot folk som sitter ned, och hur de står flera poliser och slår med batonger emot en kille som ligger ned, bara för att han och en till puttat omkull en polis och sprungit därifrån. Fullt förståligt att de jagar ikapp honom och griper honom, men att stå och slå på honom ett flertal poliser under längre tid finns det ingen som helst anledning till. Man ser hur han ligger ned och skyddar huvudet, och de bara fortsätter slå på honom med sina batonger.

 

Sen när de skulle "leta efter två tyska terrorister" på Schillerska och istället använder grovt övervåld mot flertal unga människor som var där tillåtet (de hade tillåtelse att övernatta där av kommunen). Hur de skickade nationella insatsstyrkan för att leta efter dessa "farliga terrorister" men ändå lät skolans vaktmästare (helt oskyddad) gå före med nycklar och släppa in dom överallt. De sa ingenting till honom om vad det var om, och han säger i efterhand att de hade väl kunnat ta nycklarna av honom om det nu var så farligt istället för att låta han gå före helt oskyddad. Inga terrorister hittades såklart, men alla de ungdommar som var där fick ligga på backen utanför med huvudet ner i backen i flera timmar, även efter genomsökningen av skolan och fick sedan inte återvända på hela natten till skolan. Polisen skickade även hundar på ungdommarna som inte tog sig ut snabbt nog, och flera personer fick uppsöka läkarvård för sina skador. En kille fick sy över 30 stygn på sitt lår bland annat.

 

Och sen händelserna på Hvitfeldtska, "den utlösande faktorn". Det var det jag visste mest om sedan innan. Som sagt redan där, innan demonstrationerna ens har hunnit börja eller något ännu har skett så frihetsberövar polisen flera hundra människor utan anledning. 

Så som sagt, är det konstigt att demonstrationerna urartade? Är det konstigt att så många människor är skeptiska mot polisen? När det kommer fram vid så många tillfällen om polisen och dess övervåld, men ingenting görs åt det. Vad hände med demokration då?

 

Jag säger självklart inte att personerna som deltog i att kasta sten och hålla på betedde sig rätt. Självklart så greps ju även dom och de dömdes, och det är även helt rätt. Hannes som kastade sten blev självklart fälld.
Men poliserna som skjuter in i folksamlingar, eller poliser som skjuter en ensam kille när de själv är över 50 pers, eller de som manipulerar filmklipp för att få det att se bra ut, de poliserna döms inte till någonting. 
Frustrationen i samhället ökar av en anledning. Om du ses som en kriminell vad du än gör, även när du sköter dig, det leder till viss frustration..

Nu var detta 13 år sedan, men samhället ser likadant ut idag. Jag är trött på att bli orolig när jag ser en polis, istället för att kunna känna mig trygg över att dom är där för att skydda mig. Det behövs en förändring!

Idag är det onsdag vilket innebär att det bara är två dagar kvar tills jag har mitt första riktiga prov. 
Har ju haft ett test förut men det var för att se hur vi låg till, så det var inget vi skulle plugga till och resultatet påverkade inte på något sätt. Detta test räknas däremot in i våra högskolepoäng.

Spenderar min tid med att pendla mellan att vara lugn, till att få panik. Ibland känns det som om det mesta sitter och jag borde klara att få godkänt iaf, och ibland känns det som om jag inte kan memorera ett skit och det kommer att gå skit.

Men jag fortsätter plugga på och hoppas på det bästa. I allra värsta fall finns det ju iaf omprov. 
Lite ovant sådär nu med första riktiga provet eftersom jag aldrig studerat på högskola förut och det var ett bra tag sedan jag gjorde något stort prov i övrigt. Vi hade ju inte direkt prov å sånt på folkhögskolan. Men jag börjar sätta mig in i det hela nu iaf, och när provet väl görs kommer jag nog inse att det inte är så himla farligt ;)

 

Nu har jag suttit och studerat i några timmar så kände att det var dags för en paus. Ska nog röra ihop något snabbt att käka och sätta mig och se på ett avsnitt Gilmore Girls.

Sen blir det tillbaka till pluggandet igen!