Josefine PopJosh Lande

Idag känner jag mig rätt så, emotionellt instabil eller nått. Ringde och bekräftade min operationstid idag, och kände mig totalt överkörd i samtalet. Det tog slut innan jag ens hann inse det, och jag hann inte ställa några som helst frågor angående operationen. T.ex hade jag gärna velat fråga om det är okej att snusa ett tag fram tills operationen. Röka vet jag ju att man inte ska göra, men skulle det vara okej att snusa, vanligt snus eller nikotinpulverspåse från apoteket, tills några dagar innan operationen iaf? 
Jag ska ju in på inskrivning torsdagen innan jag ska opereras. Sen är det på måndagen själva operationen ska ske. Då kommer jag ju förhoppningsvis få svar på alla andra frågor jag har, som hur det kommer gå till och hur jag kommer må efteråt och sådant. Men om jag inte ska snusa vore det ju bra att veta det innan liksom..
Just nu snusar jag så lite jag kan iaf. Så får jag väl se om jag kan få tag på någon imorgon som kan ge mig något svar på det. 

Jag hann liksom bara bekräfta min operationstid och inte få någon som helst syl i vädret i övrigt innan kvinnan i telefonen sa hejdå och la på. Jag blev så paff, hade förberett att iaf få svar på snusfrågan liksom..
Istället sköljde alla oroskänslor över mig på en gång och jag började bara känna mig jätteorolig istället. Just nu är det så himla mycket att tänka på och göra. Jag måste städa i ordning hemma, göra i ordning skrivbordet i sovrummet så att jag kan ha tvn där inne. Tvätta alla kläder och se till att jag vet vad jag ska ha med mig till sjukhuset för något. Jag måste sjukskriva mig, få kontakt med skolan och försöka lösa allt med det så jag inte hamnar allt för mycket efter och kan göra omtentor senare förhoppningsvis. Det är ändå så mycket att göra, på så lite tid. Jag har väntat på det här så länge nu, men när det äntligen kommer så kom det så plötsligt. Och av läkarvården känner jag mig fortfarande mest överkörd, så det bidrar inte direkt till att jag ska känna mig lugnare.

Nu ska jag försöka gå och äta något. När jag är ledsen och orolig så är ju inte direkt min matlust på topp, men inför operationen är det ju bara bra om jag lyckas äta upp mig lite, så behöver försöka fokusera på det också. Ännu en till grej att tänka på alltså. Jag saknar min mamma, varför måste vårt land vara så långt för? Varför ligger inte Gävle närmare Göteborg?