Josefine PopJosh Lande

Nu är jag hemma från sjukhuset igen (eller har varit en hel vecka till och med) och har opererats och allting.

 

Själva operationen skedde på morgonen den 2 februari och tog sammanlagt 5 timmar. Efter det så fick jag vakna till liv på en uppvakningsavdelning över natten, för att dagen efter sedan få komma tillbaka upp till ortopedavdelningen. Under tiden vid uppvaket var jag mest groggy hela tiden, fick i mig morfin genom en pump i handen så jag kunde kontrollera det själv. Och eftersom jag hade såpass ont där så blev det rätt mycket morfin, så var mest yr och trött då. Fick besök av Martin en snabbis iaf och jag  fick käka isglass, eftersom de ville inte att jag skulle dricka så mycket och bli ännu mer illamående, vilket jag förstår för det var inte så kul att spy sen :P

 

Iaf så fick jag komma till avdelningen efter det. Fick hjälp att resa mig upp och börja röra på mig. På tisdagen först efter operationen kunde jag inte göra mer än att ställa mig upp och gå ett litet steg till höger med hjälp av rullator, och det var svinjobbigt. På fredagen sen kunde jag gå utan rullator till toaletten och tillbaka till och med. Så då fick jag åka hem.

 

Så nu har jag vart hemma i en veckas tid. Tänkte att jag skulle ta och skriva lite mer om hur tiden på sjukhuset har vart och allt sådant, men har inte riktigt haft orken.

Idag är första dagen som jag sitter upp framför min dator en stund (tidigare har jag bara orkat sitta under tiden jag äter och lite ibland, det gör rätt ont och jag blir yr), så jag skyndar mig att skriva det här inlägget innan jag blir allt för trött och ont i ryggen.

 

Det är mycket som har vart jobbigt såhär efter operationen. Det känns så sjukt att vara nästan helt sängliggandes, att inte kunna röra på sig. Jag kan liksom inte göra ett skit, inte ens böja mig ner och klappa katten.. Det är nästan jobbigare med hurpass handikappad jag blir än själva smärtan.

Iaf idag så är det alltså en vecka sedan jag kom hem från sjukhuset. Martin hjälper till att ta hand om mig bra iaf, lagar god mat (tillskillnad från sjukhuset där maten var skitäcklig och jag knappt åt något alls) åt mig, gör mackor, häller upp cola eller juice och allt annat jag vill ha. Tänker på att det är nog rätt jobbigt för honom också, helt plötsligt får han sköta verkligen allting i hushållet. Tidigare var det ju jag som mestadels tog allt småplock och sådant, det klarar jag ju inte nu.

 

Men jag försöker bli smidigare iaf, t.ex lyckades jag imorse fiska upp Blixtens tomma matskål från golvet med fötterna för att sedan fylla på den och lyckas ställa ned den på golvet igen :P
Och brev och kläder har jag också lyckats plocka upp från golvet med fötternas hjälp :P

 

Är förresten så tacksam för alla mina vänner som har ställt upp för mig under den här tiden också!
Till alla de som har hört av sig via sms/facebookmeddelanden med peppande historier, roliga bilder och vänliga hälsningar bara.
Till Amanda som kom förbi sjukhuset och hälsade på, och som tog hand om mig direkt jag kom hem från sjukhuset också, lagade Fajitas till mig och tog med Trivial Pursuit.
Elena och Johan som kom förbi och umgicks med mig en stund i veckan och spelade spel.
Muaz som kommit förbi till sjukhuset och flera gånger därefter, som skickade bilder på Blixten åt mig under tiden jag var på sjukhuset och som alltid ser till att jag är glad och mår bra.
Till Karin som ställer upp och skjutsar mig till vårdcentralen när det behövs.

Till Michael som lånade ut sin mini-pc så jag kunde kolla på Gilmore Girls under tiden på sjukhuset.
Till Kajsa som alltid funnits där över facebookchatten för mig närhelst jag än behövt prata med någon.
Till alla andra som har kommit förbi och umgåtts med mig, eller bara skrivit lite till mig.

Till alla de som hjälpt Martin med allting jag inte kan nu också.
Jag är väldigt tacksam för allt verkligen!

 

Och väldigt väldigt mycket tack till min mamma! Som trots att hon befinner sig 70 mil härifrån med massa saker att ta hand om där hemma, ändå har lyckats ta hand om mig med. Hon skickade blommor, finns alltid där i telefonen med tips och tricks när det än gäller. Jag hade inte klarat detta utan henne. Hon är verkligen min super-mamma! :)

 

Nu ska jag ta och lägga mig ned en stund igen, börjar bli rätt stel i ryggen. Rätt stolt över att jag ens orkat sitta och skriva hela det här inlägget, även om jag skriver riktigt fort :P

Stavfelen får ni helt enkelt leva med :P