Varenda morgon när jag vaknar önskar jag att dagen redan vore slut

Varenda morgon när jag vaknar önskar jag att dagen redan vore slut. Jag räknar ner timmarna och minuterna tills det är kväll, och dags för att sova igen. Sen ligger jag vaken ännu några timmar, har min hjärna på högvarv men lycka inte få fram något konkret. Mer än att jag har ont, att jag önskar jag kunde sova nu och att livet är allt rätt skit. 
 
Jag är trött på att vara sjuk nu. Jag är trött på att ha så jävla ont. Jag vill ordna upp mitt liv, leva och faktiskt känna mig lycklig. 
Jag vill kunna göra det jag känner för. Jag vill kunna sitta upp utan att det gör ont. Jag vill kunna sova om nätterna och inte vakna upp plötsligt om morgnarna och inte kunna somna om igen. 
 
Nätterna är korta och dagarna allt för långa. När jag vaknar minns jag knappt vad jag drömde om längre. Allt som finns kvar är den där känslan och längtan. Känslan att världen i min dröm var så himla mycket bättre, och en längtan till en värld som åtminstone borde kunna vara något av en drömvärld. 
 
En vacker dag kanske allt blir bra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0