Josefine PopJosh Lande

Igår fick jag äntligen det besked jag har väntat på i över 2 års tid nu. Det är dags för min operation!
Som jag skrivit om tidigare så har jag ju skolios, vilket innebär att jag har väldigt sne ryggrad. Grader och sådant har jag inte exakt koll på, men det är över 50 iaf skulle jag tro, snarare 60 något nu kanske. Tänkte att jag skulle be läkaren om en kopia på min röntgen faktiskt, och uppgiter om sådant som grader och sådant också. Vore rätt intressant att ha.

 

Men iaf, nu är det alltså äntligen dags för mig att få operera den här skiten!
Jag har haft så ont i ryggen nu dem senaste åren, nu i slutet har det känts som att jag inte riktigt vet vad jag ska göra för att jag har så ont ibland, Det har gått ut över min skolgång och det har gått ut över mina relationer. Jag har vart trött, grinig och haft huvudvärk. Jag har fått strunta i att göra saker som jag verkligen vill, eftersom det har gett för mycket problem med ryggen. Jag har när det varit som värst inte ens kunnat gå och se en film på bio eftersom det gör mig för stel i ryggen och nacken. Det har vart riktigt sugigt helt enkelt.

 

Men den 2 februari redan är det alltså dags för min operation, så det är väldigt snart!
Om två veckors tid är jag alltså redan opererad. Det känns så sjukt att tänka på när jag väntat i över två års tid nu.

 

Just nu är känslorna väldigt blandade. Försöker smälta in att det är såpass snart som operationen ska ske, det känns så overkligt som sagt efter all denna väntan. Sen är jag lättad över att det äntligen är på G, över att jag inte behöver ringa och tjata på dom mer, att jag inte behöver känna mig dissad av vården nå mer. Över att jag inte behöver ha ångest över det här nå mer.
Men samtidigt är jag nervös. Nervös över att det är så pass snart. Att jag inte har hunnit förbereda mig mer än vad jag har. Att jag nu på mindre än två veckors tid måste förbereda allt inför det. Nervös över att jag måste se till att äta ordentligt nu, så jag mår bra inför operationen. Nervös över att Martin kommer åka bort 20 dagar efter jag har gjort operationen (dock har jag vänner som lovat ställa upp och komma hit och sova och umgås med mig och allting).

Och så är jag såklart ledsen över att jag bor så långt bort ifrån min familj. Min mamma var med mig i början på det här, och jag hade gärna velat haft henne här nu också.
Mycket tankar som snurrar runt helt enkelt. Hade självklart svårt att sova igår natt, kunde inte slappna av riktigt och släppa alla tankar. Idag är det tisdag, näst nästa tisdag är jag redan opererad. Det känns så sjukt!

Här är två bilder på min rygg, tagna i Septemer 2014. På bilderna sträcker jag mig så rakt jag kan i ryggen.