Josefine PopJosh Lande

Idag har jag haft en riktigt jobbig dag. Eller ja, jobbig period nu ett tag som sagt. Men de senaste dagarna har det ökat ännu mer (trots att de svårigheter jag har i livet just nu faktiskt blivit bättre) tyvärr, och idag har allt känts svårt.
Idag har jag känt ångest hela dagen. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det känns som om det är något riktigt riktigt tungt i bröstet på mig. Jag har pendlat mellan att känna för att skratta rätt ut, för att sekunden efter känna för att börja gråta. Inget av det känns bra direkt, utan jag har känt mig ledsen på något sätt hela tiden typ. Det har inte riktigt stått rätt till helt enkelt.

 

Inte blev det enklare heller när jag insåg att jag hade missat lektioner idag. Trodde det var imorgon och i övermorgon vi hade lektioner, men det visade sig vara idag och imorgon.
Jag missade redan en tenta förra veckan (på grund av ångesten, försov mig eftersom jag inte kunde sova), så det kändes ju inte direkt bättre nu.. Speciellt inte när jag såg att personer i klassen pratade om något besök på ett museum vi tydligen skulle göra imorgon och idag? Information som jag helt hade missat. Behöver försöka ta reda på mer om det imorgon..

 

Som tur var så kom Martin hem precis när jag kände för att bryta ihop helt och inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Han kom hem en timme tidigare än vad jag hade trott, och hade planerat att göra kött, pommes och pepparsås till middag, något som jag efterfrågat ett tag nu då jag vart riktigt sugen på pepparsås (att doppa pommesen i, köttet skiter jag som vanligt rätt mycket i :P)

Inte konstigt att han tror att jag kan läsa hans tankar ibland, när det nu verkade som att han helt och hållet hade läst mina ^^
Fick en kram, han lyssnade på mig när jag förklarade att jag inte mådde bra, och han lyssnade på mig hur jag ville ha pepparsåsen gjord. Vi har ibland lite kommunikationsproblem med varandra, men idag kände jag att han helt och hållet lyssnade på mig. Och det gjorde att jag mådde så mycket bättre.
Han undrade om vi inte kunde göra pepparsåsen i stekpannan med köttet, så höll sig köttet lite bättre och blev saftigare också. Men eftersom jag ställt in mig på hur jag skulle göra pepparsåsen, och det var precis det jag var sugen på, så var det alternativet inte så intressant för mig. Kände direkt när Martin föreslog det att jag bara ville gråta ännu mer, och inte ha någon mat alls.. För att det blev fel. Därför att jag kollat recept på pepparsås som man gör i i en kastrull, och det var det jag var inställd på. Men istället för att bryta ihop så andades jag lite extra och förklarade några gånger för Martin att jag inte ville ha det på det sättet. Och han lyssnade på mig och förstod mig, och jag kände mig gladare.

Vi käkade framför första avsnittet av andra säsongen av Under The Dome och efteråt spelade jag massa The Sims 3 igen. 

 

The Sims 3 är verkligen världens bästa spel! Jag kan försvinna in i timmar och bara spela det. Ibland gör jag inte ens särskilt intressant saker, utan bara spelar som en helt vanlig familj med ungar som sköter skolan och föräldrar som jobbar. Har verkligen blivit expert på att få mina simmar att vara så glada och utvecklas så snabbt som möjligt! Kör numera på hastighet 4, och köar oftast en väldans massa saker. Har blivit expert på att planera helt enkelt ^^

(när jag spelar the sims tänker jag inte på något annat än det heller, så då mår jag rätt så bra, så perfekt spel)

 

Planera i verkliga livet måste jag bli bättre på dock. Planering ger mig också ångest, men jag har insett att jag behöver någon slags struktur för att klara det jag behöver. 
Jag har kommit fram till att jag ska skaffa en kalender av något slag, och där skriva i allting som är viktigt att det görs i tid. T.ex lektioner, tentor, läkartider etc. Och planera vad jag ska plugga för något, inte någon exakt tid men hur mycket jag behöver plugga per dag.
Så att en dag t.ex kan se ut så här:

10.00-11.00 - Lektion A
12.00-13.00 - Lektion B
S. 20-30 i Boken. 

För mig fungerar det nämligen inte att sätta en tid då jag måste studera. Att planera in saker som inte egentligen behöver någon fast tid blir bara onödigt svårt. Då sätter jag mig ner med plugget den tiden jag bestämt mig för, känner en himla massa ångest över det, gör något helt annat (typ städa huset eller nått), och fortsätter ha ångest tills jag antingen gjort det (vilket då tar väldigt väldigt lång tid = väldigt lång tid med ångest) eller ignorerar bort det i min skalle så ångesten försvinner för stunden men dyker upp kraftigare igen när jag inser att jag glömt bort det och inte gjort det. 

Tidpunkten får för stort fokus för mig, och ju längre tid det gått ifrån den originella tiden jag tänkt studera desto sämre mår jag. Sätter jag en tidpunkt så tänker jag automatiskt bara på hur lång tid ifrån den tidpunkten det gått. T.ex om jag bestämmer mig för att plugga klockan 11.00. Då får jag ångest och ju längre tid som går, desto mer ångest får jag över att klockan nu är t.ex 15.00 och det alltså har slösats bort 4 timmar.
Om jag istället fokuserar på att det är 10 sidor jag ska göra, i dag, så blir det enklare. Jag kan fortfarande tänka på tider och så, men jag tänker då mer på att klockan är t.ex 15.00 nu och i eftermiddag skulle en kompis komma förbi, så det är lika bra att få det gjort nu. 

Ibland kan det ju fortfarande hända att jag skjuter upp de där 10 sidorna tills klockan egentligen är alldeles för sent för att studera och jag borde gå och lägga mig. Men det händer faktiskt inte så ofta, och då försöker jag tänka på att jag ska läsa dom där sidorna bara, och inte vad klockan är. För då börjar jag automatiskt tänka på hur lite tid till sömn jag får nu, och hur jag snart ska kliva upp egentligen..

 

Nu är klockan strax över 1, och jag kan inte låta bli att börja tänka på att jag ska kliva upp rätt tidigt och dra på lektion imorgon..
Jag kan inte slappna av nog för att sova den senaste tiden, utan somnar helt enkelt när min kropp och hjärna blir alldeles för utmattad. Har provat att ligga i sängen i mörkret utan att göra något mer än att bara slappna av och försöka tänka på trevliga saker, men det tar många många timmar. Så nu sitter jag uppe och kollar tv-serier tills jag iaf känner hur trött min kropp är så hoppas jag på att kunna ignorera ångesten och jobbiga tankar och tänka på trevliga grejer så jag lyckas slappna av och somna iaf.

 

Runt 9 är det som fungerar bäst för mig att sova har jag kommit fram till. När jag lyckas med det, att ha en normal dygnsrytm och sova runt 9 timmar varje natt, då mår jag som bäst.
Just nu fungerar det inte särskilt bra alls. Somnar runt 5tiden varje natt och har vaknat runt 10-12.30 hela veckan. När jag mår bra så brukar jag vakna ganska långsamt, snooza några gånger, och låta mina drömmar övergå till dagdrömmar jag bestämmer lite mer själv över. Samma sak gör jag när jag somnar, fast då tvärtom såklart. Brukar beskriva det som att jag ligger och kollar på film i mitt eget huvud, jag tänker upp en drömvärld, ibland med mig själv som huvudrollen, ibland med någon helt annan. Ibland är det verklighetsförankrat (dvs jag tänker vad som händer mig sen, efter jag pluggat klart t.ex, eller jag tänker på hur mitt liv ordnar upp sig från där det är nu) och ibland så är det fortfarande jag som är huvudperson men har växt upp på ett helt annat sätt tex. Svårt att förklara riktigt, men tänk er lite hur J.D i Scrubs gör typ :P
Iaf så brukar jag somna genom att ligga i 30-60 minuter och tänka sådana drömmar som sedan går över till riktiga drömmar och jag somnar. Så fungerar det när jag mår som bäst. Så sover jag sen bra, vaknar och snoozar lite (mer om det är lediga dagar och jag inte behöver kliva upp och iväg någonstans såklart) och mår bra. 
Nu fungerar det mer så att jag inte kan tänka de där tankarna. Ångesten tar över och om jag ens klarar av att komma in i min drömvärld så tar negativiteten över även där. Så jag somnar istället efter 3-4 timmar i sängen, när min hjärna helt enkelt är för utmattad för att orka hålla på nå mer typ.
Och så vaknar jag till direkt varje morgon. Vaknar till som jag blivit skrämd av något typ fast jag har vart ledig och haft chansen att vakna upp i lugn och ro varje morgon. Går från sovande tillstånd till klarvaket på en sekund. Känner mig stressad.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men jag som älskar att sova, tycker det är riktigt jävla jobbigt att ha problem med sömnen. 

 

Nu ska jag försöka se ett avsnitt Angel och sen känna av lite hur jag mår. Jag sitter redan nu och gäspar och är trött, men det är inte riktigt tillräckligt för att kunna slappna av nog för att somna tyvärr. Att lägga sig i sängen just nu ger direkt bara massa mer ångest. Så himla irriterande -.-
Jag vet att jag har lektioner tidigt imorgonbitti, men har med flit struntat i att kolla exakt vilken tid det var nu igen. För börjar jag tänka på det nu så börjar jag tänka på exakt hur lite sömn jag egentligen kommer få, och ångesten kommer bara bli värre.  Jag kommer ju ändå få för lite sömn och vara trött i morgon, så spela roll redan nu exakt hur mycket för lite det blir. 
Tar det precis innan jag går och lägger mig och jag behöver ställa alarmet istället. Så ska jag försöka att inte fokusera på att det är för lite sömn eller något fram tills dess eller sen heller. Kolla på Angel nu och bara gå in och lägga mig sen, krama Enöra litegrann och kanske fundera på hur jag ska bygga mitt hus vidare i The Sims, eller hur jag kan spela vidare från där jag är nu. Något att tänka på som inte är ångestfyllt helt enkelt.