Josefine PopJosh Lande

Jag saknar honom så det gör ont..
Jag hatar att ha det så här. Jag vill inte må så här. Jag vill skratta, skämta och vara dryg. Det är det som är Jossan, det är det som är jag. Att vara deprimerad passar sig inte mig, jag ska liksom bara skämta bort allt.
Men det går helt enkelt inte nu, jag mår för dåligt.

Jag hittade hans linne han glömt här, det luktar som honom. Då grät jag.
Jag hittade hans medicin han har haft här ifall han skulle glömma ta med sig. Då grät jag.
Jag satt ute och rökte när en bil körde förbi, och jag började tänka på att det inte kommer vara hans bil som kommer åkande där, aldrig mer. Då grät jag, 3 gånger vid olika tillfällen när jag gjort det.
Jag satt på toaletten och gjorde nummer 2, och kom att tänka på alla gånger vi skämtade med varann och sa att "bajs var bra" och frågade hur det hade gått. Då grät jag.
Jag vaknade och kom och tänka på att jag är ensam i min egna säng, och kommer vara det i framtiden. Då grät jag.
Jag promenerade till bussen imorse och tänkte på att jag skulle åka hem till mig, aldrig mer skulle jag åka hem till dig eller vänta på att du kom och hämtade mig någonstans. Då grät jag.
Jag kom in i köket när morsan lagade nån mat och kom att tänka på att du skulle ha vart här vid det här laget och ätit tacos med mig och min mamma. Nu var det inga tacos. Då grät jag.

Jag gråter helt enkelt.
Och det är jobbigt som fan :/